.: Rädslor :.

En sak som jag glömde i mitt förra långa inlägg är varför jag lät det gå så långt. Varför det tog så lång tid att komma fram till beslutet?

Det handlar förstås om rädsla. Först och främst en rädsla för att såra en annan människa som har stått en nära i så många år. För hur det än är så bryr jag mig faktiskt om den här människan, till och med älskar som en vän. Därför finns också rädslan för hur relationen kommer se ut i framtiden, för jag kommer inte ifrån att vi har tre barn ihop. Och vi har redan innan haft svårt att kommunicera och samarbeta, så en brytning kanske gör allt värre. Alltså är det även rädslan över samarbetet med barnen. Och att barnen ska komma i kläm.

Sedan förstås rädslan över att bli ensam, eller kanske rädslan över att bli gammal ensam. Att jag någonstans hoppas på att hitta den rätta, fast det kanske inte finns någon som är rätt för mig. Att jag lever i någon drömvärld som inte finns... Att det egentligen är så att jag bara är bortskämd och borde vara nöjd med det jag har. Och ändå så vet jag att det finns en massa andra saker i livet som kan ge mig glädje. Andra relationer. Barnen. Nära vänner.

Så först å främst har det nog handlat om rädslan att såra, och att inte riktigt veta vad som kommer hända nu. Hur kommer mitt liv förändras. Och hur ska jag hantera sånt som jag tidigare hade en partner att diskutera med och få hjälp av.

Men det får väl visa sig. Jag måste släppa taget nu och se framåt. Kanske även låta saker och ting ta lite tid. Allt löser sig, men det är tufft just nu, för det är jobbigt att se hur mycket sorg jag har orsakat hos någon annan. Att känna sig som den elaka, den som sviker. Och att motstå impulsen att det är jag som ska laga det som gör ont.

Jag måste se att många av mina tidigare val och beteenden beror på rädslor. Jag kan inte ta ansvar för andras sorg. Jag sörjer också, och det är ok. Rädslor finns det, men jag kan inte låta dem styra mitt liv. Jag måste lära mig att hantera dem. Och våga stå emot. För att hitta balansen. Och för att hitta mig själv igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0