.: Sockerberoende :.

 
Nu när jag ändå är igång så fortsätter jag mitt bloggande. :)

Jag har vetat ett tag att jag är sockerberoende. Och det är inte alltid så lätt att förhålla sig till, särskilt inte när det finns så många förståsigpåare där ute. Det är ju liksom inte klassat som ett "riktigt" beroende, som t.ex alkohol och andra droger.  Men lik förbaskat är det samma kamp för de som drabbas. 

Men här har vi någon som vet vad hon talar om, och hon gör det så bra. Lyssna på när Kostdoktorn intervjuar Bitten Jonsson. Och prova gärna en gratismånad av medlemskapet, för att höra HELA intervjun för det är värt det om man är intresserad av ämnet eller har minsta misstanke om att vara drabbad själv.
(det finns svensk text att välja i inställningarna till videon)

Jag tror att det är vanligare än vad många tror, och att många är drabbade utan att veta om det... alltså, det behöver inte synas utanpå och de flesta människor förknippar inte sitt sockersug med ett beroende, men det är ju faktiskt vad det är.  Socker är inte något livsnödvändigt, så har man ett sug efter socker ska man inte tro att "kroppen behöver socker" utan det är faktiskt så droger fungerar. De skapar ett sug efter mer.

Ibland förknippar man suget med hunger, men det är inte samma sak, och det är den skillnaden man behöver lära sig som sockerberoende. Ingen lätt match. Att leva i dagen samhälle är inte heller det lättaste eftersom så mycket av det vi har omkring oss baserar sig på socker och mjöl (det handlar alltså inte bara om socker, men det får ni mer info om i intervjun). Plus alla människor som säkert vill väl, men som inte har förstått problematiken, utan trugar på att man ska ta en bulle till kaffet eller har åsikter om vad man ska äta eller inte äta. Det är nästan ett självmordsuppdrag att säga att man äter LCHF, för vad är det för strunt... alla vet ju att "hjärnan behöver socker"... osv. 

Sen är det är inte riktigt socialt accepterat att uttrycka att man inte äter vissa saker. Jag hör det titt som tätt från omgivningen. Typ, "vad är det för larv, man får väl äta det som bjuds" eller "vadå, det är väl en sak att vara allergisk, men bara för att man har en fix idé så kan man inte kräva annan kost" eller så den klassiska "man får ta seden dit man kommer".  Sådana kommentarer gör att man bara känner sig besvärlig och det tar emot att behöva förklara att man har ett beroende som sen så många har en massa åsikter om eftersom det inte "finns".

En annan sak som man som beroende måste ta ställning till är att inte jämföra sig med andra. Jag vet att jag inte kan äta samma sak som många andra i samhället gör. Precis som att en alkoholist inte bör dricka trots att så många andra gör det... och vet ni, det finns väldigt mycket saker som människor i dagens samhälle gör som faktiskt inte är bra för kroppen. De kanske har ett beroende, de vet bara vet om det... än! ;)

Jag vet iallafall att jag har det och att det är ganska komplext. Jag fungerar i de flesta sammanhang och det syns inte utanpå (okejrå, tjockmagen kanske avslöjar mig ;), men det är en kamp och något som jag måste vara medveten om hela tiden för att inte trilla i fällan.

Kolla på intervjun, den är riktigt bra och upplysande!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0