.: länge sen... :.

...jag kände mig så glad å upprymd som idag när jag gick från jobbet. Den där lyckokänslan som faktiskt infinner sig ibland. Kan bero på att jag har varit förkyld å hängig i drygt en vecka och äntligen börjar återfå lite energi.
Sen så har jag en barnvecka framför mig. Hoppas att det blir en härlig vecka. Jag har längtat efter mina tjejer så mycket att det ska bli skönt att få kramas med dem ikväll. Och första kvällen på min vecka brukar vara väldigt mysig med en massa babbel och uppdateringar om livet. 

Vi har en "lek" vi brukar köra under middagen. Den heter "Dagens bästa - dagens sämsta". Varje person får helt enkelt berätta om vad som varit det bästa med dagen och vad som varit mindre bra.
Nu har jag även lagt till en kategori om att man ska berätta om något som man är tacksam för eller vad man gjort för bra för sin egen skull. Det är lite stärka självkänslan-tanke bakom den idén, förstås.
Men det som är så skönt är att jag faktiskt får veta saker som de annars aldrig skulle berätta för mig. Även tonåringen är med på noterna och det hör ju inte till vanligheterna.

På tal om lycka. De där stunderna när man faktiskt känner den där genuina lyckokänslan. Som plötsligt bara dyker upp av ingen anledning. Den kände jag häromdagen i bilen.
Den var så påtaglig och genomsyrade hela mig. Just då kändes det som att det inte fanns nåt i hela världen som kunde förstöra den känslan, även fast jag rent intellektuellt och erfarenhetsmässigt visste hur skört livet kan vara. Men det kanske också var därför som jag bestämde mig för att behålla den korta stunden av lycka i minnet. Att när jag nu skriver det här, gör att jag kan gå tillbaka och påminna mig om den känslan när det känns tungt nästa gång.
Så idag är jag tacksam för att jag faktiskt har upplevt lycka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0