.: 2015 :.

Här kommer en liten summering av året som gått.
 
Jag har för första gången i mitt liv önskat att få dö. På riktigt. Den krisen som jag gick igenom i början av 2015, har gett mig en helt annan förståelse för människor som väljer att ta sitt liv. Men jag hoppas att jag aldrig mer ska behöva uppleva den avgrunden igen.
 
Jag fick ett nytt jobb under våren. Det blev en räddning och det som fick upp mig till ytan så pass att jag kunde ta mig vidare.
Ett jobb som sedan visade sig vara svårare än jag trott att hantera. Men med tiden har jag faktiskt börjat trivas.
 
Som jag skrivit om tidigare här på bloggen så har jag brutit med mina barns pappa. Det är och har varit en väldigt jobbig period, även om jag vet att jag tagit rätt beslut. Men det var ett beslut som jag tog alldeles för sent, och på ett sätt som har sårat en människa som betyder väldigt mycket för mig. Det sörjer jag.
 
Jag har återupptagit kontakten med släktingar som jag inte har träffat på många år. Det känns skoj!
 
Denna bergodalbana som livet är, har gett mig nya insikter och fått mig att upptäcka nya saker om mig själv. Jag som alltid har hävdat att jag behöver mer balans i tillvaron väljer ändå ytterligheter. På nåt sätt finns det nån mening med det också. Jag blir prövad och får ifrågasätta mina egna val och värderingar. Vem är jag och vad har jag för uppdrag i det här livet?
 
Jag har insett att jag har vänner som finns i vått å torrt. Och som betyder otroligt mycket för mig. Kloka vänner som ser mig och ger mig nya vinklar på livets svårigheter. De är guld värda!
 
Jag har också träffat någon som har fångat mitt hjärta. Men den storyn sparar jag på. Jag måste ju ha nåt att skriva om nästa år också.
 
Tjing å Gott Nytt 2016
 
 
 
 

.: Ute på nya äventyr :.

Resan till Säffle blev en underbar mys- och rekreationshelg, som kommer leva kvar i minnet länge. Det var god mat å dryck, mycket skratt blandat med allvar, och så långpromenad, yoga och meditation. Sen så har jag lärt mig att spå i kaffesump, det är inte så illa.

Nu, några dagar senare, så sitter jag på ett tåg med rödgråtna ögon på väg till Göteborg. Livet kom ikapp och gav mig en käftsmäll. Men vem har sagt att livet ska vara lätt att leva? Det är bara att hänga på och hålla i sig i livets bergodalbana, som en av mina bästa vänner brukar säga. 

Och faktisk. Efter ett dygns gråtande kan jag också se det goda i livet. Nu väntar två inspirerande dagar med tre härliga kollegor. Och sen så har jag ju en hotellnatt att se fram emot.

Tjing!

.: Tacksamhet :.

Idag är jag tacksam för
  • att jag har ett jobb som ändå är rätt ok
  • att jag har goda vänner som får mig att må bra
  • att jag är frisk
Och så har jag gått ner fyra kilo...det är inte så illa pinkat.

Tjing!

.: Reflektion :.

Mycket händer i mitt liv men inte så mycket här på bloggen.
Nyligen var det årsdagen av en väldigt omtumlande händelse i mitt liv. En händelse som fortfarande präglar mig och får mig att fundera över så mycket i mitt liv.
Och livet är verkligen inte okomplicerat. Långt ifrån. Jag ställs inför nya prövningar och inser att det är precis ett år sedan sist. Jag vet inte var jag är på väg. Men jag lever. Och jag är starkare nu än då.


.: Slut på lata dagar med Bullen :.

Men herregud, hur fort kan två veckor gå egentligen? Min semester är redan slut imorrn. Så nu är det dax för allvar igen.

Det har varit lata dagar, barnen och jag har inte gjort särskilt mycket. Fast vi har passat en massa djur. Syrrans katt och exets katt och så lite hästar... men den bästa passningen har varit att få ha Bullen här hemma hos oss.





En sån liten goding så jag vet inte vad. Hur lugn som helst, och skäller gör han inte heller. Han har varit en liten ängel att få rå om i en vecka. Jag har nog blivit kär. Och på fredag kommer hans matte hem från Grekland och vill ha honom tillbaka.

Jag kom på en lite busig idé som jag föreslog för barnen. Att vi skulle kidnappa honom och säga till hans matte att han hade rymt... Men se det gick inte, mina busbarn är inte så busiga som jag trodde, för "Åh nej, så fååår man inte göra, mamma!" 

Nu ska jag njuta av min sista semesterdag för den här perioden, plus lite fix inför jobbstarten.
Vi hörs bloggen!

Tjing!

.: Victory & Success :.

Jag vet inte riktigt vad det är jag går igenom just nu. Men någon typ av minneskavalkad är det nog.

Tänker tillbaka på en underbar weekendresa med de bästa av vänner en helg i september förra året. Då jag var mitt i min värsta kris någonsin (mer om det på hemliga bloggen), men också på något sätt i ett uppvaknande.

Där och då blev jag spådd och den spådomen jag fick var så klockren. Så rätt. Och det känner jag än idag.

 
Så här lyder den:

Goda nyheter är på väg! Kvaliteterna av detta positiva kort är avslut, seger och framgång som ofta följer en svår period.

Många människor runt omkring dig är mycket stolta över att se hur du triumferande kom igenom det.
De respekterar dig och kommer nog att försöka följa ditt exempel. Du har arbetat hårt och ägnade stora ansträngningar för att få detta i ditt liv där du har blivit klokare och har vuxit på så många sätt. Kom alltid ihåg att stanna upp och klappa dig själv på ryggen - du förtjänar det.
Detta kort påminner dig också om att stanna jordad, kom ihåg var du kommer ifrån, och hålla ditt ego i schack - Glöm inte bort vem du egentligen är. Denna seger kan användas som ett pedagogiskt verktyg för framtiden. Inse att om du kom igenom denna svåra tid, så kan du uppnå vad som helst!


Orginalversionen på engelska:

Good news is on the way! The qualities of this positive card are completion, victory, and success that often follow a difficult period. 

Many people around you are very proud to see how you triumphantly came through it.
They respect you and may even attempt to follow your example. You've worked hard and devoted much effort to get this point in your life, where you've become wiser and have grown in so many ways. Always remember to stop and pat yourself on the back - you deserve it.
This card also reminds you to stay grounded, remember where you came from, and keep your ego in check - don't lose who you really are. This victory can be used as a teaching tool foor the future. Realize that if you came through this challenging time, you can achieve anything!


.: Medberoende och psykisk ohälsa :.

Ett lösenordsskyddat inlägg finns nu på bushemliga bloggen.

Det är bara att kommentera under "Säg nåt!" på detta inlägg och ange din e-postadress så mejlar jag lösenordet. 

.: Bushemliga bloggen :.

Eftersom jag inte är helt anonym, och ibland behöver få vara lite mer privat än vad jag kan vara här så har jag skapat en Lösenordsskyddad blogg. 
 
 
 
Maila mig så blir du kanske insläppt... ;-)
 
 
Tillägg: Tveka inte att mejla. För det här handlar om att jag vill skydda mig från EN person. Och den personen är med största sannolikhet inte DU! :-)
 

.: Hedrande headhunting :.

Idag blev jag uppringd av en chef som ville tipsa om en tjänst som ligger ute för annonsering. Jag, som precis har börjat nytt jobb, har inte riktigt tänkt i banorna att söka något nytt jobb på länge. Men visst känns det hedrande. Det kan inte förnekas.
Hur som helst, jag är inte en person som ger upp i första taget, och lojalitet står högt på min lista. Jag brukar stå vid mitt ord. Det skulle verkligen kännas som ett jättesvek att byta jobb efter bara en månad på ny tjänst.
Så det får stanna vid vetskapen om att någon/några vill ha mig!

.: Tur i livet eller kanske en tur i det som kallas livet? :.

Det var väldigt länge sedan jag skrev ”på riktigt” här på bloggen. Och det har verkligen hänt mycket i mitt liv sedan dess.

Jag har tagit egna svåra beslut, jag har drabbats av personlig sorg och blivit rätt tilltufsad av människor i min närhet, så illa att jag började tvivla på mig själv och mina förmågor.

Men vet ni, jag börjar faktiskt känna mig normal igen. Allt det hemska det senaste året börjar blekna bort... så jo, tiden läker nog alla sår, det tar bara olika lång tid.

Trots allt jag varit med om, så är jag lyckligt lottat, för jag känner faktiskt tacksamhet för de livserfarenheter jag har drabbats av, bra som dåliga, för de har gjort att jag har fått nya insikter och jag har växt som människa. Men ännu viktigare att poängtera är att jag nu börja känna igen mig själv igen, jag vet mina styrkor och svagheter, jag kan stå för mina värderingar och val i livet. Det som brukar kallas en bra självkänsla, tror jag. Mitt självförtroende kanske inte alltid är på topp, men jag är iallafall trygg i mig själv. Jag vet nu att jag är en känslig och godtrogen person, som måste vara lite på min vakt, men min tro och mina grundvärderingar är fortfarande detsamma. Läkningsprocessen pågår nog fortfarande och jag har mycket kvar att lära, men jag är åtminstone fri och på banan igen och har för avsikt att stanna kvar här ett tag till. ;)


Jag tänker som så, att min tur i livet (för det har jag alltid haft) också har gett mig en sightseeingtur i det som kallas livet. Ett uppvaknande men också en gåva... så tack. Tack livet!

 


.: Vardagspussel :.

Vissa kallar det livspusslet, men personligen föredrar jag ordet vardagspussel. För mig betyder nämligen ordet livspussel något helt annat, något mycket mer existentiellt. Och till det pusslet har jag ännu inte hittat den sista biten.

Kanske återkommer jag till ämnet livspussel en dag när jag känner att jag har bilden klar för mig... eller förresten, kanske inte, för den bilden lär nog aldrig bli helt klar. Och det är nog inte meningen heller, för det är väl det som är livet, att man får fortsätta bygga med sina bitar utifrån egna förutsättningar och erfarenheter där bilden kanske tar form men även förändras på vägen...

Vardagspusslet däremot, handlar mest om planering, men inte ens det är det lättaste alla gånger. I alla fall inte om man heter busmamman. Därför kan man ha god hjälp av detta utomordentliga verktyg. Inget tekniskt krångel, inga mobiler som behöver uppgraderas, eller digitala kalendrar som slutar synka...

En helt vanlig hederlig papperskalender, fast med lite fiffiga personliga attribut.
Rekommenderas varmt och kan beställas hos Personlig Almanacka.

.: Effektivitet :.

Jag har aldrig varit särskilt bra på att jonglera, men de senaste dagarna har jag lyckat hålla massor av bollar i luften, utan att tappa fokus.
Det kallar jag akrobatisk effektivitet!

/Busmamman, rätt nöjd med sin arbetsprestation

Fotnot: Socialstyrelsens definition av effektivitet och produktivitet lyder "Effektivitet innebär att både göra rätt saker och göra dem på rätt sätt, till skillnad från produktivitet som bara innebär att göra sakerna på rätt sätt."

Jo, jag känner mig fortfarande rätt nöjd...

.: TACK! :.

Ett inlägg som jag borde ha skrivit för länge sedan...

I oktober träffade jag mina f.d jobbarkompisar på restaurangen Grogg på söder. Jag blev avtackad för min tid på Sös (kan ni fatta att jag har jobbat på Sös/Nacka Sjh i sammalagt 19 år??? Jag kan ju inte ha varit äldre än typ 7 när jag började ;-)) och även bjuden på en fantastiskt god middag. Det var ett kärt återseende. Mina arbetskamrater på Sös är ett otroligt härligt gäng och jag saknar dem verkligen. Vi har upplevt en del tillsammans, både skratt och tårar. Jag kommer alltid att minnas en av de mest känslosamma stunder som jag har varit med om och det var när vi fick besked om Mariannes bortgång. Men jag kommer också att minnas många roliga fikapauser med hetsiga diskussioner och glada skratt. Därför kommer ni alltid att finnas i mitt hjärta. Ni är underbara!

Så här fina presenter fick jag...



Och så den ljuvliga buketten...


Sedan till det kusliga i det hela. Ingen av mina gamla arbetskompisar har varit på mitt nya jobb men ändå så har de valt ett kort till mig på samma motiv som den tavla som hänger i mitt nuvarande arbetsrum... visst är det lite skumt?


TACK mina goa vänner!


.: Sjukstuga :.

För att återkoppla till mitt sista stycke i förra inlägget, så kan jag säga så här. Vi överlevde. Huset står kvar. Och barnen verkade till och med ha kul!


Och nu för att återkoppla till min rubrik. Sedan ett dygn efter kalaset så känns det som om vi har kämpat för att överleva. Influensan from hell drabbade oss en efter en. Alla utom skolstartsbarnet föll för denna elaka bacillusk som klubbade ner oss som bowlingkäglor.


I två dygn låg jag däckad med runt 40-graders feber och en huvudvärk som inte är av denna värld. Fy fabian! Jag har verkligen varit helt sänkt. När jag äntligen började komma åter till livet, så tänkte jag att en promenad i friska luften skulle sitta fint. Tyvärr var den korta promenaden i det vackra vädret en pärs, för varje steg blev en plåga med en sol gassande på min redan överhettade huvudknopp.


Hur vi lyckades få vardagen att gå runt mitt i skolstartstider? Tack å lov för farmödrar och mormödrar, säger jag bara! Dessa barmhärtiges änglar räddade skolstarten för 7-åringen, fixade med dagislämningar och hämtningar och såg till att barnen fick mat på bordet när vi arma föräldrar låg utslagna i feber. Jag har sagt det förr, vi är lyckligt lottade och vi har de bästa mor- och farföräldrarna man kan tänka.


Förutom att det inte är särskilt roligt att drabbas av influensa så känns bortavaron från jobbet än värre. Fy 17 att behöva sjukskriva sig redan andra vecka på nytt jobb! Den här veckan var dessutom den viktigaste veckan eftersom det är lönekörning. Det var den här veckan som jag skulle få lära mig de arbetsuppgifter som jag ska ansvara för framöver. Det känns skit, rent ut sagt. Ibland är livet orättvist!


Men för att se nåt positivt i det här så kanske man ska se på vikten istället, för den här flunsan har resulterat i en viktminskning på 2 kg. Så det betyder att jag nästan har minskat 14 kg sedan i februari. Minsann!


Sen måste jag även få återkoppla lite till min första mening i mitt förra inlägg. Jag tillåter mig småle lite när jag ser att jag hade tänkt turbo-blogga... Hihi... (inlägget är ju hur långt som helst) Och sedan NÄR har jag kunnat hålla mig kortfattad???


.: Okej, om ni tjatar så… :.

Här kommer en turbo-bloggning med ett livstecken i.


Jag har nu jobbat en vecka på mitt nya jobb. (Jisses, va fort det gått) Det har gått alldeles utmärkt, förutom att jag har somnat som en klubbad säl med barnen varje kväll. Men å andra sidan är kraven på mig inte så där jättehöga nu i början. Dessutom har många semester fortfarande vilket ger mig färre namn att lära in på kort tid och det underlättar. Jag tror att jag åtminstone har lärt mig namnen på de viktigaste arbetskamraterna vid det här laget.


2 dagar hade jag min företrädare på plats och blev fullmatad med allt som har med mina kommande arbetsuppgifter att göra plus lite till. Igår fick jag en liten andningspaus och tog det lite softare, men försökte då repetera allt om det som jag fick inmatat dagarna innan.


Det är lite knepigt det här när man får en massa ny information på ett nytt jobb. Jag gör nämligen så att jag hanterar ALL info som viktig info och sorterar in den i hjärnans VIKTIGA-INFO-MAPPEN, eftersom jag inte riktigt själv kan avgöra om "just den här detaljen" verkligen är av vikt inför framtida arbetsuppgifter eller inte. M a o så kan lite allt möjligt hamna i detta fack, allt från vilka begrepp som används i systemen, till vilka medarbetare som är bundis med varandra eller har det lite svårt med personkemin sinsemellan. Det är alltså en hel del detaljer att hantera i mitt hjärnkontor just nu...


Sen måste jag bara få berätta att jag fick en så smickrande komplimang här i veckan. Min företrädare har haft kontakt med en av mina kursledare här på landstinget från då jag förvaltade ekonomisystemet på Sös. Denna kursledare är en ganska tystlåten och timid man, men väldigt kunnig och jag har verkligen lärt mig mycket genom honom. Men nu hade han tydligen varit på henne med lite pikar för att hon sagt upp sig så att jag hade sökt och fått hennes tjänst. Detta ovanliga utfall från honom berodde på att han hade velat ha mig i sin enhet i framtiden eftersom jag "var den bästa systemförvaltaren inom SLL just nu...".

Tänk att några få ord kan värma så! Det känns nästan som en liten kärleksförklaring för att komma från honom. ;)


Idag är det dags för en ny mangling, men den här gången är det inte fråga om att bli matat med nytt-jobb-info. Nä minsann, det här blir en helt annan prövning. Och den prövningen kan nog få den bästa ur balans för klockan 12 invaderar ett helt gäng 4-åringar oss. (giv mig styrka)  Det är kalasdax för min mellandotter T har fyllt fyra år alldeles nyligen - Hipp hipp hurra för min stora lilla tjej!


.: Systemadministratör :.

På begäran:

Jag ska börja jobba som systemadministratör centralt på SLL. Det är på avdelningen för den centrala förvaltningen av personal- och lönesystemet Heroma, men mitt huvudansvar kommer ligga inom redovisningsdelen. Det är ett område som jag har arbetat inom hittills också men på ett helt annat sätt. Dessutom kommer det ett nytt outforskat område för mig i och med lönesystemet och det känns jätteroligt att få denna utvecklingsmöjlighet.

Arbetsplatsen ligger på Kungsholmen. Centralt och bra! Jag börjar direkt efter min semester, i augusti.

Trevliga arbetskamrater, hoppas jag ju också på att få. Jag har hittills bara träffat två av dem, och de uppfyllde iallafall det kriteriet. :-)

Sen det här med lönen... ja, jag kan knappt tror att det är sant själv, men jag kommer att få över tiotusen mer än vad jag har idag!
(jag är fortfarande i chock...).


.: Jobb-nyheter :.

Nu kommer avslöjandet om vad ett av mina tidigare kryptiska inlägg handlade om. Och ni som gissade på att jag var gravid, kan jag bara meddela att ni kunde inte vara mer fel ute! :D

Jag har nämligen sökt nytt jobb. Och fått det! :-)

Det är så himla skoj. Och så spännande. Och sååå mycket mer i lönekuveret!

Det fanns liksom inte ett enda argument till att tacka nej. T o m resvägen blir 20 min kortare. Jag är mer än nöjd!

.: Svart toapapper :.

Nu har jag varit på det nya lyxiga hotell- och konferenskomplexet Clarion Sign vid Norra Bantorget. 

Jag deltog i Controllerdagen som i år anordnades av Sös. Intressant, lärorikt och roligt!

Men det som etsade sig fast i minnet var faktiskt det svarta toapappret. Haha... Sånt vill jag ha!

Var sjutton köper man svart toapapper?

RSS 2.0