.: Bye bye 2007 - Welcome 2008 :.
Busmammans snabba reflektioner om 2007 är att det har varit så mycket negativt detta år, så nu ser jag fram emot ett nytt positivt år 2008!
Må alla mina nära och kära få ha hälsan och ha dé gott! Det samma önskar jag alla mina bloggläsare!
Ett Riktigt Gott Nytt År 2008 önskar jag er alla!
.: Lyx, nytta och välgörenhet i tomtesäcken :.
Julen är över och julklappsinköpen i år blev inte så många. Iallafall inte från min sida. Men det är som varje år. Vi säger att vi inte ska handla så mycket (med "vi" menar jag min familj och mina släktingar). Ändå så fyller julklappshögen hela golvet runt granen plus lite till.
Men av det jag köpte var det lite lyx, lite nytta och lite välgörenhet.
Till sambon och sonen köpte jag lite lyxiga hygienartiklar. 16-åriga sonen är kanske inte helt otippat en storförbrukare av diverse deo, duschkrämer och parfymer så till honom blev det en present från min goda vän Susi's webshop i form av detta:
Zirh doftpaket - Den mest väldoftande herrparfymen om ni frågar mig.
(e-beautyshop bjuder på bilden)
Sambon fick ett rak-kit i samma märke, så nu kommer han också dofta ljuvligt ett tag framöver - Mmm, säger jag... :-)
Nyttan i tomtesäcken bestod av ett armbandsur till 6-åriga dottern (hon blev jublande glad efter att ha haft en klocka högst upp på önskelistan väldigt länge) och lite studiehjälp till 16-åringen som just avslutat första terminen i gymnasiet. Studiehjälpen är en bok som jag läste om i Metro eller var det kanske Sthlm City (?)... Jaja, den heter iallafall MVG i allt - Hemligheterna med att få högsta betyg i skolan och är skriven av Raman Mehrzad. Inte för att jag tror att det blir en massa MVG:n nu, men kanske, kanske får han lite motivation att kämpa på de sista åren på gymnasiet. Han gjorde oerhört bra ifrån sig i högstadiet, men nu har liksom musten gått ur honom - han är grymt skoltrött stackarn. Ja, vem va inte det - jag kan ju inte klandra honom precis, för jag var så pass skoltrött att jag hoppade av efter den första terminen på gymnasielinjen som jag först valde och började sen om på en något mindre studiekrävande året efter. Ja, jag vet vad ni tänker, men nä nä, inte DK=dumklubben... haha... jag hade ju sån tur att de hade döpt om linjen till HK... ;-)
Betyder det hemliga klubben, kanske? (Eller vad säger du, Eva? :-))
Välgörenheten då? Jo, jag fick ett mailtips om en julklapp som man kan ge då man faktiskt inte vet vad man ska köpa till någon. Skolböcker till barn i Etiopien blev min gåva till dagispersonalen. Nu vet jag inte hur det kommer emottas, eftersom gåvan ännu inte är överlämnad då tjejerna var sjuka på terminsavslutningen. Det får bli en nyårspresent istället.
Så mitt tips är ActionAid till er som vill ge en ovanlig gåva till någon. Där finns det omtänksamma och nyttiga gåvor till all världens barn att välja bland.
.: Utmaning :.
Efter mitt tidigare allvarliga inlägg och p g a hur jag mår så är det svårt att få till nått lättsamt och roligt. Ibland tar sorgen överhanden och man har svårt för det glättiga, men man måste ju LEVA också, även om sorg ingår i livet, och för att leva måste man skratta. Jag vet inte om jag får er att skratta men jag gör i alla fall ett försök med en mjukstart efter mina tidigare nedstämda blogginlägg.
Jag har blivit utmanad av Emelie. (ja, jag vet, det är evigheter sen... men nu kommer äntligen svaren)
Vad gjorde du för tio år sedan?
Då hade jag precis gått min första termin på KomVux, ett av de bästa besluten jag har tagit i mitt liv. Inte för att jag har kommit sååå himla mycket längre på karriärsstegen, men för att jag upptäckte då hur grymt roligt det faktiskt är att plugga.
Vad gjorde du för ett år sedan?
Hade då jobbat på min nya tjänst i 3 månader efter min sista förädraledighet. Kul och stimulerande med "nytt jobb", dvs ny tjänst fast på samma arbetsplats som tidigare.
Fem snask jag gillar:
Choklad i de flesta former, utom vit choklad - blä!
Cashewnötter
Brunbergs Lakrits
Chips (vill egentligen inte säga det - för fy va onyttigt - som tur är så äter vi/jag det faktiskt väldigt sällan - men stoppar jag en i munnen så kan jag inte låta bli att rensa hela skålen)
Hmm... vad mer?
Får man säga bakverk? - Isåfall, Rosendahls morotskaka
Fem sånger som du kan hela texten till:
Jahapp, har man inget riktigt musikintresse men däremot fyra barn så får det bli barnsånger.
Bä bä vita lamm
Krokodilen i bilen
Vipp på rumpan-affärn
Imse vimse spindel
I ett hus vid skogens slut (den här kan inte J - han sjunger "i ett hus vid skogens bryn" - har ni hört så knäppt? Men för en gång skull hade jag rätt efter den diskussionen... haha)
Vad skulle du göra om du var miljonär?
Vet inte... leva lite lyxigare, kanske. Se till att få mer tid för sånt av värde, dvs tid med barnen (men jag skulle nog inte sluta jobba helt - huva- nej, jag är ingen hemmafru-typ), plugga för mitt eget nöjes skull och så ta hjälp till sånt som jag avskyr att göra, typ matlagning, städning och trädgårdsarbete.
Fem saker som du gillar att göra:
Läsa
Skriva
Räkna
(shit, låter som värsta plugghästen... men nu kommer egentligen de bästa sakerna)
Kramas
Sova
Fem saker som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Det här va svårt. Hur många gånger har man inte dömt ut det nya modet, för att något år senare stå där i just det plagg man tidigare sagt "det där kommer jag aaaldrig sätta på mig" om. Men jag gör ett försök:
Nätstrumpbyxor - såna där som får benen att se ut som kassler.
Kort-kort kjol
Gummikläder
Kläder med politiska symboler
Dessa stövlar som jag såg på tradera (klicka på bilden):
Fyra favoritsaker:
Varför bara fyra plötsligt? Vad är det för en ologisk människa som gjort den här utmaningen egentligen??? Jaja jag gillar ju inte materiella ting så det passar mig bra - så tack du ologiska person, fast kunde du inte ha dragit ner det till typ 2, för fler kommer jag inte på?
Datorn
Riskokaren (ja, jag vet - sjukt, för jag gillar ju inte matlagning - eller kanske just därför...)
Fem personer som jag gärna vill se göra den här utmaningen... om de själva vill:
-Ja, jag har ju inte så många bloggläsare om jag ska tro statistiken. En handfull eller möjligtvis några fler... (toppnoteringen är 14 st en dag - tjohoo) så nu får jag ta de säkra korten. Camilla, Malin, Pyret, Eva och ... gah, kommer ju inte på nån mer. Några av er som läser vet jag redan har gjort den, så vem tar jag då? Jo, jag chansar på att Susi ser detta. Så dessa personer vill jag gärna se göra den här utmaningen.
.: Det finns ingen rättvisa :.
Det var en bön med intensitet, en bön med hårt, hårt knäppta händer och med en desperation i önskan. Jag bad för min underbara älskade arbetskamrat Marianne.
Jag bad om att hon ska få överleva. Och jag bad om att hennes barn ska få behålla sin mamma i livet.
Min arbetskamrat är en varm, omtänksam och godhjärtad kvinna. Gnäller aldrig. Säger aldrig ett ont ord om någon. Är omtyckt av alla. Och så tapper.
Hon är 44 år, gift och mamma till tre små barn. Och hon har cancer.
Jag har aldrig tidigare sett en människa på nära håll tyna bort i denna sjukdom. Men nu vet jag hur obarmhärtig den är. Hur den tär på kroppen. Och på hur den påverkar, både den drabbade och alla andra runt omkring psykiskt.
Fy f*n, va livet är orättvist! Jag känner en sån panik och maktlöshet. Jag vill göra nåt, men vad? Tänker ibland att jag vill söka upp hennes läkare för att ruska om honom och säga att han måste rädda henne, kosta vad det kosta vill. Finns det nån räddning? Till vilket pris som helst.
Min tankar går till Marianne och hennes familj all min lediga tid. Sitter på bussen hem från jobbet, känner hur sorgen sveper över mig. Tårar som rinner. Sömnlösa nätter då jag försöker komma på nåt som kan rädda henne. Ett mirakel. Det känns som om det är vad som krävs. Det är då jag inser att det enda jag kan göra är att be. Be om ett mirakel.
- Gode Gud, gör så att Marianne blir frisk och får leva. Låt henne få se sina barn växa upp, få se dem ta studenten, flytta hemifrån och bli vuxna. Och, Gode Gud, låt hennes barn få ha sin mamma i livet ännu ett tag till. Jag ber Dig av hela mig hjärta.
.: RelationsRapport :.
Vi har kunnat prata ut om vad som hände den där hemska helgen när allt blev så fel. Och vi är överens om att vi inte vill separera egentligen. Det kanske känns som en lätt utväg när inget fungerar, men i längden så vet vi ju att så inte är fallet. Man måste kämpa för relationen, iallafall då man har över 15 år och 3 barn tillsammans. Det är inte lika enkelt som då vi var unga och oberoende, och inte hade något som vi direkt hade ansvar över. Ok, jag hade ju det, men det var liksom MITT ansvar och jag behövde inte blanda in J i det ansvaret där och då.
NU däremot, 3 gemensamma barn senare, så ser ju inte riktigt livet ut som då. Det är jobb och karriär. Dagishämtningar och lämningar. Middag, bollibompa och läggning. Sova sova sova... tills väckarklockan ringer igen. Så undar man, var tog gårdagskvällen vägen... ? Den där egentiden som man hade hoppas på? Jaså, somnade jag med barnen! Och sambon hade suttit i soffan och känt sig ensam.
Så var tog "vi" vägen i allt det här? Vuxen-tiden och vuxen-relationen har hamnat nånstans långt bort i periferin.
Men jag hoppas att det är en förändring på väg. Vi har iallafall konstaterat att "vi kan inte leva med varann... men vi kan heller inte leva utan varann..." Så nu fokuserar vi på det senare och försöker få det att fungera.
TACK alla som har kommenterat, mailat och på annat sätt har stöttat och tröstat när jag kände mig som mest nere, då jag faktiskt inte trodde att det fanns någon annan utväg... Jag hoppas att jag hade fel. Jag kan inte säga att jag är säker på att det kommer fungera men jag tror och hoppas på att vi hittar en lösning. Så tills vidare kämpar vi på.
Tack än en gång alla goa bloggläsare! Det är jätteroligt med kommentarer, så fram för mer sånt! :-)
Trevlig Lucia på er alla!
.: Idolfinalen i bilder :.
Maries första uppträdande
Marie på monitorn
Marie och Jihde
Tyvärr fick jag inga bra bilder på Amanda, men här kommer ett suddigt bevis på hennes bästa framträdande under kvällen, Suspicious minds. Håll till godo!
Marie i finallåten
Marie och Jihde på monitorn
Nu är det slut på första akten och väntan börjar...
Och här är vårt sällskap för kvällen, dotterns kompis med mamma - Idolfans är vi allihopa!
Och så avslutar jag med ett par trötta men glada tjejer som, trots glitter och glamour, tyckte att Julkul i Globen förra året ändå va ett strå vassare än Idolfinal...
.: Rapport från Idolfinalen :.
Fast det är helt klart förståligt att det blev jämnt mellan tjejerna. De är så himla bra båda två. De är ju helt olika personligheter och tillhör helt olika kategorier. Amanda kanske inte har världens bästa röst men hon har... det. Ja, hon har en väldigt speciell utstrålning.
Amanda hade nog flest fans i Globen i alla fall, även om Marie fick stående ovationer efter sin första repertoar av finallåten. Den andra hann vi aldrig se på plats. Vi åkte hem efter första akten. Inte för att vi var besvikna, åh nej, jag hade gärna stannat hela kvällen ut, men våra 6-åringar var ju helt slut efter en sån här kväll. Fredagkväll efter en helt vanlig skolvecka kan ju ta knäcken på den bästa.
Så vi missade tydligen Kelly Clarkson. Det upptäckte jag nu när jag kikade på nätet. Fast jag sörjer inte, vet knappt vem människan är... haha, jag antar att det säger en del om min musikkunskap och mitt musikintresse.
Mitt intresse för Idol har ju ökat och just nu har Idol många pluspoäng hos mig. Jag tror att det här var den bästa omgången i Svenska Idols historia. Iallafall så var det den bästa finalen. Vi slog ju världsrekord, vet ni! :-)
.: Konsumtion eller välgörenhet :.
Idag begav jag mig till Andys lekland i Sickla efter ett tips på nätet om att de hade en barnOutlet. De hade uttryckligen informerat om att endast kontant betalning kunde göras, så jag tog svängen förbi bankomaten. Tänk att i vårt kontokort-samhälle så förekommer knappt riktiga pengar längre. Jo, jag stod emot bra länge. Vägrade kort pga bankernas hutlösa kortavgifter. Ja, jag tycker att de är hutlösa med tanke på att de får spekulera hej vilt med mina pengar på allkontot utan att jag får ett jota i ränta. Men nu har även jag lurats med i bankkorts-träsket. Jag föll för det tjusiga erbjudandet om ett år fritt från avgifter om jag tog ett Maestro. Så därför är jag allt som oftast utan kontanter och det fick jag lösa med att snällt ställa mig i bankomat-kön.
Tusen kronor blev mitt uttag. Jag bestämde att det skulle bli min maxgräns för inhandling av märkeskläder till barnen. Visserligen som julklappar, men ändå. Tusen kronor är mycket pengar, särskilt när det handlar om kläder till några som redan har så det räcker o blir över.
Men oj så mycket fina kläder det fanns. Inte hade jag några problem att göra av med den tusenlappen. Hela rasket gick åt och 9 märkesplagg plus 3 par strumpor rikare blev jag. Så med en fylld kasse och tom plånbok gick jag nöjd därifrån.
På väg ut genom stora entrén, möter jag honom. En smutsig människa med ena byxbenet uppdraget av nån underlig anledning. Hör bara "Sitation Stockholm". Jag hajjar till och stannar upp och minns mitt tidigare löfte. Han ser förväntansfullt på mig när det plötsligt slår mig att jag inte har en enda krona kvar i plånboken. Snabbt slår jag ner blicken och skyndar vidare. Fy vilken hemsk människa jag är. Här handlar jag kläder i överflöd och har inte ens mage att titta en hemlös i ögonen och förklara mitt dilemma. Jag skäms.
På väg tillbaka till bilen gick jag förbi bankomaten igen. Nu har jag en hundralapp i plånboken. Den ska ligga där tills jag träffar en försäljare av Situation Stockholm igen. Då ska jag köpa en tidning. Jag lovar!
