.: busmammans blogg :.

Idag har jag blivit anlitad som tradera-expert i ett brottsmål. Det ni! ;)

Nu är ju det som jag skriver lite överdrivet... jag vet inte ens om man kan kalla det brottsmål (än?).

Det är så här, en vän till mig jobbar inom polisen och har fått ta emot en anmälan från en kvinna som har råkat ut för att någon har stulit hennes identitet och registrerat sig på tradera.

Och min vän ringer mig för att hon anser att jag är tradera-expert. *asg* Det enda hon frågade var egentligen bara hur det går till när man registerar sig på tradera. Svårare än så var det inte? :D

Tillbaka till historian om kvinnan med stulna identiteten. Den här kvinnan har alltså börjat bli uppringd av olika säljare som har varit otrevliga och hon har upplevt dem hotfulla, typ frågat om hon är oseriös köpare m.m. Och eftersom kvinnan inte har registerat sig på tradera så vet hon ju inte vad de pratar om.

Vet att även tradera är inkopplade för att försöka kartlägga vilket IP-numret som registrerade kontot.

Har bett min vän om att ta del av följetången... så kanske återkommer jag om detta.

/Busmamma & traderaexpert :D

15-årig son.

Diagnos ADHD.

Skolavslutning i klass 9.

Betyg: 1 MVG, 7 VG och 8 G.

Totalt: 205 poäng.

 

Morsa? - Ja, det är jag det (hans benämning på mig).

 

Stolt? ? JAAA, så jag håller på att spricka! :D

 

Han har gått i en helt vanlig skola i en helt vanlig klass. Som dessutom är extremt duktiga enligt studierektorn. Skolan i allmänhet och hans klass i synnerhet har ovanligt bra studieresultat och höga betyg. Tänk att det mot alla odds kan gå så bra för en grabb med min sons förutsättningar. Han har haft lite hjälp av en assistent inom vissa områden, men i det stora hela har han grejat det mesta helt själv.

 

Och jag är sååå himla stolt över honom. Det vill jag att hela världen ska veta! :-)

 

Måste bara få berätta hur nöjd jag är över skolan. Så ofta som man får höra en massa sk*t om skolan idag och det kan jag säga att jag inte känner igen mig i. Mina erfarenheter är tvärtom att skolan har verkligen tagit tag i vår situation. Stöttat, informerat, engagerat,  vänt och vridit på olika arbetssätt för att anpassa det till vår son och hans problematik.

 

Nu kan jag nog lugnt vänja mig vid tanken att han faktiskt kommer in på sina gymnasieval, utan några problem alls. En ny fas i hans liv kommer ta fart i höst.

 Än lever hoppet... :)

/Busmamma & stolt
 

P.S. Måste även få tillägga att jag tyvärr inte har samma positiva erfarenhet av dagiset som han gick på som barn.

En viss bitterhet finns det hos mig angående hur de hanterade situationen med honom... hur många ggr fick jag inte höra att hans koncentrationssvårigheter berodde på att det var jag som inte kunde sätta gränser...
Gick alltid gråtande från deras utvecklingsamtal. Idag kan jag säga att mina tårar inte beror på samma känsla av maktlöshet som då... tårar av lycka, kan man nog benämna det nu.

Kan man möjligtvis få känna ett uns av triumf gentemot dagis så här i efterhand...? ;)

Japp! Då tog man sig runt då. Och överlevde. :-D

Jag pratar om blodomloppet, förstås. I torsdags. Ja, i värsta högsommarvärmen och med stukad fot. Det ni!

Utan att ha tränat eller sprungit en meter innan, förutom till bussen (alltid-i-sista-minuten-tjejen), så klarade jag av att ta mig runt de 5 km på 35 min. Det känner jag mig ganska nöjd med. Och jag sprang/joggade faktiskt hela tiden. Utom första halva kilometern, då det var trafikstockning. Smockat med folk och man fick småjogga på stället för att hålla igång flåset.

Så här röd i fejset var jag efteråt:


...och glad! :-D


Det bästa till sist - picknicken:


Jag åt så jag höll på att spricka. Mmm - gott! Sen gick jag och arbetskompisen hela långa vägen från Djurgårdsbrunn till djurgårdsfärjan. Motion i massor blev det denna dag! *nöjd*

Jag har länge plöjt både hemsidor och tidningar med scrapbooking och verkligen längtat efter att få börja själv... men precis som med så mkt annat så räcker inte riktigt tiden till. Men här är i alla fall det första försöket med mitt scrappande.


Det är en scraplift efter en artikel om nybörjarscrappande i 1:a nr av svenska Scrapbooking. Amatör är ordet! :-D

Sen har jag inte kommit så mycket längre...

...eller det var inte helt sant. Håller faktiskt på med en till, den är halvfärdig. Ska egentligen bara sättas ihop och skrivas lite text. Den kommer så småningom... ;)

Imorgon kväll ska jag springa blodomloppet, så nu är det bäst att jag kryper till kojs så jag är lite utvilad innan kraftansträngningen. Och håll tummarna att jag håller måttet trots min stukade fot...

Go'natt!