.: Influensa och 50-tal :.
Det är synd om mig. Jag är så sjuk, så sjuk. Jag har åkt på influensan from hell.
Senaste dygnet har varit rena nära-döden-upplevelsen. Tänk att man kan må så himla dåligt av en vanlig influensa. Har haft närmare 40 graders feber och halsont... eller halsont å halsont, det är snarare knivar som har bosatt sig i min strupe. Särskilt då jag har försökt svälja. Och svälja måste man emellanåt, åtminstone för att få i sig någon vätska ö h t.
Tack o lov att man får ha barnen på dagis när man själv är sjuk. Jag hade aldrig grejat att ha dem hemma i mitt tillstånd. Dessutom har mina barn världens bästa farmor (jag vet, jag har sagt det förr), som har hämtat från dagis och fixat så att de har fått i sig middag. Jag är lyckligt lottad.
Sen går det ju över. Det gör det ju. Alltid något man kan trösta sig med när man är mitt uppe i eländet. Nu har jag faktiskt piggnat till så pass att jag orkar sitta vid datorn och strax bär det av in till en efterlängtad dusch.
Men nu till en fråga till er läsare. Kan ni tipsa mig om en fiffig outfit á la 50-tal?
Vi ska till Finland nästa helg på 40-årsskiva (om nu inte resten av familjen ligger däckad då) och temat är 50-tal. Så kom igen nu och hjälp mig komma på vad jag ska ta på mig!!!
Nu väntar duschen.
.: Receptbyte :.
Nu när jag ännu en gång tackade nej till ett kedjemail för recepbyte så kom jag på att jag ju faktiskt kan dela med mig av ett recept här på bloggen istället. Ingen behöver känna sig tvingad att skicka vidare och om någon vill dela med sig av sitt bästa enklaste godaste recept, så varsegoda, kommentarena är till för det.
Dessutom. Jag är faktiskt urusel på matlagning. Det är mest ett nödvändigt ont. MEN. Även jag har mina ljusa stunder så här får ni nu ett av mina absoluta favoritrecept som jag faktiskt lagade i fredags. Jag blev bjuden på denna rätt hos min vän och före detta kollega Mia för knappt ett år sen och den har blivit ett återkommande inslag i vår veckomeny.
Det passar de flesta, lowcarb:are, kalori-jägare eller bara vanligt folk som äter det mesta.
Kyckling med parmaskinka och balsamsås
För en stor familj som vi är, 6 pers (men det räcker nog till 8 pers om man inte är storätare):
1 kg kycklingfilé (går även bra med kycklinglårfiléer men jag tycker att det är så mkt att rensa så jag föredrar vanliga filéer)
(1 tsk salt står det i orginalreceptet, men det avstår jag ifrån pga fonden som är salt så det räcker)
valfri pepparsort (svartpeppar står det i orginalreceptet, men jag tager vad jag haver...)
oregano (står det i org.receptet men i fredags hade jag ingen utan använde basilika, gick lika bra det)
5-10 st skivor parmaskinka (dvs minst lika många skivor som filéer, och det går lika bra med vilken annan lufttorkad skinka som helst)
4-5 dl grädde (valfri sort för vad man föredrar eller beroende på vad man äter för kost)
4 msk balsamvinäger
2 msk kycklingfond
3-4 pressade vitlöksklyftor
Sätt ugnen på 225 grader. Krydda kycklingen med kryddorna och bryn dem i en stekpanna med smör eller olja. Linda skinkskivorna runt kycklingen och lägg i en ugnssäker form. Vispa ihop grädde, vinäger, fond och vitlök. Häll över kycklingen och in i mitten av ugnen i ca 15-20 minuter. Servera med ris om man vill eller bara grönsallad, eller stekta grönsaker.
Simsalabim - så enkelt och så smarrigt! 
Orginalreceptet finns på arla.
Passar även på att rekommendera ett supergott vitt chardonnay-vin som Mia bjöd på, Simonsig heter det och är inte särskilt dyrt, runt 70 kr tror jag att det går på.
Trevlig sportlovsvecka önskar jag alla mina bloggläsare!
.: Rösta på Terran :.
Jag kan ju inte vara sämre än Malin.
Ikäll är det dax igen. Glitter, glamour och melodifestivalen!
Så här kommer nu en uppmaning till alla mina läsare att rösta på Thérèse Andersson idag.
Inte för att jag har en aning om hur hennes uppträdande kommer att vara eller hur hennes låt låter, utan bara för att hon är hon. En gammal skolkamrat till mig och en härlig människa. Och det lär väl inte vara första gången någon får röster för något annat än låten, eller hur?! Ta bara Christer Sjögren! Hur bra är hans låt egentligen? :-P
Läs mer om Terran här.
Sen ska jag även kika lite extra efter Camilla som är i Linköping och kollar in vår egen favoritschlagerartist!
.: Vilken lyxdag! :.
Alltså, jag borde nog ta tillbaka allt jag skrev i mitt förra inlägg... eller, ta tillbaka och ta tillbaka, det behöver jag inte göra, utan det är bara att inse att mina önskningar faktiskt nästan gick i uppfyllelse. Ok, nån Karibienresa eller hotellvistelse har det inte blivit men nog så lyxigt ändå. Den här ljuvliga eftermiddan och kvällen kommer jag leva på länge...
Jag har, för det första, en sån gudomlig tur att mina barn har världens bästa farmor som ställer upp i vått och torrt. Det ska gudarna veta och jag ska faktiskt enkom för henne skriva ett alldeles eget blogginlägg bara för att klargöra det, men det kommer att ske vid senare tillfälle. I vilket fall, världens bästa farmor ställde upp att hämta barnen på dagis idag, såg till att de fick i sig middag och fick till och med dem alla i säng innan jag kom hem nu ikväll.
Själv har jag tillbringat eftermiddagen med att fynda stövlar/stövletter till ett superbra pris, och med så bra priser som den skobutiken hade så kan man ju lätt försvara inköp av TVÅ par stövlar, eller hur! :-p
Det är år och dar sen jag har haft tid att strosa i affärer, än mindre handla något till mig själv. Mina egna få klädinköp har begränsats till webshopar och tradera pga allt vardagspusslande. Nätet har ju nattöppet liksom.
Efter givande shopping så fick jag äntligen till en spontan-dejt med mina goda vänner Malin och Camilla. Helt otroligt roligt att få träffa dem igen. Som jag har längtat.
Och va härligt det var att bara få vara Nadja igen och få snacka både strunt och allvar, och sen att få höra vad som händer i mina vänners liv för tillfället. Och de är ju de bästa och busigaste och goaste tjejer som finns, som jag alltid har så himla skoj med. Synd bara att det är så sällan nu för tiden.
Efter denna lyxiga afton med både titt på ny lägenhet och mysig fika, så begav jag mig till årsmötet för VFF där jag har varit engagerad några år. Dessa år har varit både trevliga och givande, men nu känner jag att jag har gjort mitt för den här föreningen. Så det var en oerhörd lättnad att få veta att det finns folk som kommer ta över mina arbetsuppgifter det kommande året. Äntligen. Inga fler påtvingade aktiviteter. Inga fler måsten. Jag är fri!!!
Denna underbara dag är till ända. Och inte ens ett gnutta gnäll eller barngråt har nått mina öron idag. Sitter här hemma i tystnaden. Njuter. Livet är ju ganska bra ändå, tänker busmamman.
.: Världens sämsta morsa :.
Nej fy för att vara yrkesarbetande mamma ibland. Just nu skulle jag ge vad som helst för att få vara på en öde ö någonstans i Karibien...
... eller , va fasiken, egentligen är jag inte så sjåpig, det skulle faktiskt räcka med en veckas hotellvistelse nästan varsomhelst... i typ grannkommunen eller nåt.
.: Resultat av frisörbesöket :.
Jag borde ha anat oråd redan från början, då jag har fått agera kund hos den lilla frisören var och varannan dag sedan vår lilla utflykt. Många härliga stunder med kammande och borstande har det varit... mmm... och fina håruppsättningar har det blivit...
... men trots alla varningssignaler så kunde jag ju inte tro att hon skulle få för sig att agera frisör på sig själv.
Min reaktion när jag såg lockarna ligga utspridda över vardagsrumsgolvet, var att ropa i högan sky... och när jag först inte kunde hitta den lilla damen trodde jag att hon skämdes och hade gömt sig eller nåt...
... men icke-sa-nicke, nix-pix, vad finns det att skämmas för, tänkte lilla T. För återfann henne, det gjorde jag, men det bästa var nog ändå synen då jag hittade den egensinniga lilla damen...
För där stod hon framför spegeln och beundrade sitt verk, så oerhört nöjd med sig själv. :-D
.: Berättaren :.
Föreställningen som barnen var med och spelade i är en teater av sagan "Vanten" som handlar om en tappad vante i skogen där en hel massa olika djur flyttar in under vintern.
Min 6-åring var berättaren. Hon läste hela sagan från början till slut och de andra barnen agerade och hade sina repliker. De var så himla duktiga allihopa.
Efteråt så fick min dotter så mycket beröm, många talade om att hon verkligen läser bra och vissa föräldrar frågade imponerat om hon även läser böcker hemma. Då kunde en stolt busmamma säga att, jovisst gör hon det, hon läser till och med gonatt-saga för sina småsyskon ibland.
Efter en gemytlig kväll på skolan, med avslutande middag bestående av god pastasallad gjord av eleverna i 4-5:an och annat gott tilltugg, så kunde vi föräldrar stolta och nöjda strosa hemåt.
Min 6-åring, som hade ordet "Berättare" skrivet i pannan, har inte tvättat sig på hela veckan. Så nu, en vecka senare ser hon fortfarande ut som här då de hade föreställning .
.: Begravningen :.
Kära Marianne!
Idag har jag tagit farväl av dig i kyrkan. Det är tungt och det är svårt att tänka sig att det verkligen var du som ligger där i kistan. För mig är du fortfarande så levande. Din positiva och glada utstrålning genomsyrar fortfarande mina minnen av dig. Och det gläder mig.
Du har berört väldigt många människor. Det syntes på antalet gäster i kyrkan och alla hälsningar via telegram och bidrag till cancerfonden. Jag vet att var och en har sin relation till dig och en alldeles egen bild av dig. Min bild av dig är att du var en varm och kärleksfull mor och en väldigt omtänksam medmänniska. Och jag tror att alla håller med mig .
Jag är glad att jag fick vara med i kyrkan och ta farväl av dig. Det känns skönt att ha fått träffa din familj och dina barn. Jag ser Dig i dina barn och jag vet att du kommer att leva vidare i dem. Det gläder mig mitt i sorgen. Jag hoppas att jag får fortsätta ta del av vad som händer din familj och dina barn. Men om inte, så hoppas jag av hela mitt hjärta att det kommer att gå bra för dem och att de kommer att bli lyckliga.
Farväl Marianne, du lämnar bara ljusa minnen kvar...
.: busmamman som liten :.
Det jag egentligen ville komma till är att när vi var hos syster-yster i lördags så fick vi ta del av ett bildspel med riktigt gamla foton som hon hade fått på dvd av en släkting. Och på några av dessa gamla foton från stenåldern, då busmamman var barn, så syntes en liten busmamma som baby.
70-talist javisst! :-D
Lite smårolig som man är så kläcker jag till sambon: "Tänk vilken sötnos jag var som liten, till skillnad mot idag"
Till svar fick jag, och bli inte chockade nu, "jamen, det är du ju fortfarande..."
Haha... Undra va han vill ha nu'rå??? (man är ju inte direkt bortskämd med sådana komplimanger...)
.: Barn å sånt :.
Följande är en vanligt förekommande typ av konversation i det busmammska hemmet:
Jag kommer in i vardagsrummet och hittar, förutom småtjejernas koj-lek, alla böcker och vidoeband utspridda på golvet.
Jag frågar tjejerna: Vad gör ni?
3-åringen svarar: -Bygger koja.
-Men, behöver ni alla böcker och videoband till det? (frågar jag)
-Nej, men det var S, svarar 3-åringen.
Jag till min 2-åring: -S, kan du städa efter dig?
2-åringen : -Nää!
-Varför kan du inte städa efter dig? (frågar jag verkligen det?)
2-åringen: -Därför!
Jaha, ja. Ibland undrar jag vad jag får mina brilljanta frågor ifrån... och om jag verkligen tror att jag ska få ett vettigt svar...
.: Frisörbesök och hångel :.
En av de andra kunderna var en tjej i samma ålder som T, och ni vet ju "när två tjejer av samma skrot och korn möts, ja då tänds där liksom ett ljus i deras ögon". Den stackars frisören hade lite svårt att få den lilla kunden att sitta still och titta framåt, för T stod ju precis bredvid och tittade beundrande på den nyvunna kompisen.
Vi lyckades till sist att avlägsna oss ur frisörsalongen utan några krossade schampo-flaskor eller ofrivilligt klippta kunder. Och nu har jag äntligen fått lite ny färg och form på frisyren.
Färgen kan ni se här:
Och lite av formen här:
Sen har jag för första gången i mitt liv hånglat med en valp. Om ni direkt tänker på snorvalp, lammkött, ung kille eller liknande, så måste jag tyvärr göra er besvikna. För det här var en alldeles urgullig levande liten hundvalp som var så kärlekstörstande att han till och med lyckades få in sin tunga i min mun. Det måste man väl säga är det närmaste man kan komma hångel med en valp...
Valpen är en Amstaff terrier och tillhör min goa arbetskamrat L som hon för tillfället är "mammaledig" med.
Så här söt är han, min hångelpartner, lille Rocco:
(bilden är sulen från http://www.explozens-kennel.com/)
