.: Snart blöjfri? :.
Jahapp, det är bara att bita ihop och försöka hålla koll och hoppas på att ingen olycka händer i soffan, på några mattor eller någon annanstans som man inte vill ha som provisorisk toalett...
Men nu har det faktiskt varit så lyckosamt de senaste veckorna att den lilla envisa damen har sagt till när det varit dags varje gång, och dessutom sen gjort det på rätt ställe, d v s i toaletten. Tjohoo - va glad och stolt man blir som mamma då.
Håll tummarna för att det fortsätter så här lätt! Kanske vi har turen att ha en blöjfri tjej till sommaren?
Då är det slut med blöjbarn för vår familj. Och det är något som jag inte sörjer, kan jag avslöja. Annars finns det mycket som jag kommer att sakna. Jag kommer sakna att inte få vara gravid nåt mer, och jag kommer sakna att inte få föda barn fler gånger, och jag kommer sakna att inte få amma ett barn igen... men jag kommer INTE sakna att ha blöjbarn. Så det så!
Kan bara hålla med - jag är en sådan där som ALDRIG vänjer mig vid bajsblöjor - bröstmjölksbajs = ok men sen - HU!!!! Hu som helst - blir d inga fler här så kommer jag sörja: graviditetsbesked, förlossning, amning, likten av liten bebi och kokongandet, första leendet, sitta, stå, gå - ja du hajjar - allt positivt mao *S* det "andra" som till största del är oro = kan jag gärna vara utan - med 4 har man så det räcker av sådant!
Jösses vad det hänt saker sedan sist. Jag är så ledsen för Mariannes bortgång, förlorade själv en nära vän/kollega för drygt 2 år sedan i canser. Det gick fort. Det var en tung period och ilskan och maktlösheten infann sig. Sedan kom den långa tunga saknaden. Den här mannens son (nu 19 år) förlorade redan sin mamma efter förlossningen, i cancer och så fadern. Det känns fortfarande ont och det tar tid att läka, men det är lättare nu.
När det gäller familjen så är det skönt att höra att ni har tagit er igenom en viktig brytpunkt, att prata :-) Det är som du säger svårt att hitta sin tid tillsammans när det är så mycket runt omkring med barnen och jobb. Man för försöka hitta tiden tillsammans. Själva var vi på bio i helgen och såg Arn, vi såg nog Pearl Harbor sist ensamma och då var Robert bebis ;-) Annars så såg vi Cars med Robert när den kom och det var det sista vi såg före helgens besök... Dansen har vi tyvärr inte tid med längre när Ole har sina två jobb och halvtidsstuderar. Ridning har jag inte själv tid med, nu har Robert aktiviteter i veckan och ridning ahr vi även skurit ner på för honom. By the way, han galopperade i julas för första gången, film finns i in blogg den 26 dec, maila så får du lösen.
Ja bloggandet hinns knappt med och som du säger att läsa andras blogg har än mindre priotitering :-(
Men det var roligt att jag tog mig lite tjuvtid på jobbet för att titta in hos dig. Vi får höras på telefon snart. Så får du berätta mer om failjen, jobb och dina idoler ;-)
Måste bara tillägga att jag också saknar att få vara gravid och amma igen, att föda kan jag hoppa av och sista månaden i graviditeten.
Lycka till med blöjavvecklingen :-)
*Kram* vännen, vi hörs
Haha, det där låter ju som här, samma ord men inte samma resultat, här händer grejerna helst på golvet..hon säger till men bara precis då det händer.
Hur jäkla snabb jag än må vara så rinner det fortare än jag springer...*s*
Kram
Hoppas på blöjfritt för oss båda till sommaren...
