.: busmammans blogg :.

Nu när jag har återupptagit nåt som kan liknas bloggande, så måste jag bestämma mig för om jag ska fortsätta. Jag har så mycket som snurrar i huvudet på mig och jag har så mycket som jag skulle vilja skriva om. För att få ut nåt vettigt av allt som snurrar och surrar i huvudet, så måste jag strukturera upp mina tankar och formulera ord och meningar som är förståeliga. Det är inte heller alltid det lättaste när man är en virrig busmamma som har svårt att hitta de rätta orden.

Sen är det förstås tiden det tar. Finns den? Och har jag motivationen? Vad är egentligen syftet? Jag måste hitta en linje, en röd tråd. Eller måste jag det? Jag kanske bara kan få vara så där ostrukturerad och virrig som jag känner mig.

Men någon typ av tråd behöver jag för att överhuvud taget få till orden jag ska skriva.

På tal om ord. Och skriven text. Den kan ha sån kraft. Och påverkar ibland mer än när orden yttras verbalt. För verbalt finns det tonlägen och kanske ansiktsuttryck som kan ge mer info än i skriven text. Jag är, som jag har skrivit tidigare, en känslig person. Jag tar åt mig av hårda ord, och ord som på något sätt förmedlar negativa känslor. Och jag kan ta illa vid mig å andra människors vägnar. Inser egentligen att nätet och sociala medier inte är bra för mig, eftersom det skrivs så mycket dumheter i dessa forum. Jag vet att det allt som oftast är petitesser och inget att haka upp sig på, men jag har svårt att avgränsa mig. Eftersom jag är den person jag är.

Så några av tankarna som snurrar just nu är hur jag ska förhålla mig till facebook, instagram m.m. Det kanske är dags att ta ett break.

Och då finns ju den här, min alldeles egna blogg, där jag kan fortsätta leva i min bubbla om jag känner behov av att skriva. Här är en fredad zon, här gäller mina regler och jag har kontrollen bland trollen.

Sen kanske det finns en och annan som vill läsa, och det är förstås en rolig bonus. 

Så vi lär nog ses igen, bloggen.
Tjing!