.: Mer ur barnamun... :.

Jag är liten hemma, men stor på dagis, säger vår 3-åring som är yngst i barnaskaran här hemma men äldst i barngruppen på dagis.

Det är tur att man kan ha lite perspektiv på tillvaron även då man bara är 3 år.

.: Vab idag :.

Idag är jag hemma och vabbar, men det hör verkligen inte till vanligheterna. För jag har räknat ut att det blir 4:e tillfället som jag hemma med sjukt barn sedan jag började mitt nya jobb för drygt 8 månader sedan.

Det är inte så illa pinkat med tanke på att jag faktiskt har 3 barn under 8 år. Tycker jag dårå.

(Jo, jag vet att jag har 4 barn, men va fasiken, snart-18-åringen kan jag ju inte riktigt räkna med i denna statistiska, och alldeles egna vetenskapliga, undersökning... )

.: Deklarationsdax... :.

Ungefär precis så här känner jag för att göra just nu...


.: Ur barnamun: Sveriges starkaste man och kärlek :.

Härliga kommentarer från en 3-åring:

Igår kväll tittandes på Let's Dance efter att Magnus hade dansat.
- Den starke mannen, åh vilken kille!

Ikväll vid middagsbordet.
- Jag är kär i starke mannen och Mathilda.

(Mathilda är en dagiskompis, busmammans kommentar)

.: Tandlös gumma :.

Min tand är lös, den är jättelös, snart är jag en tandlös gumma...

Tandlös var ordet när två stycken framtänder tappades förra helgen. Men min stora tjej är nöjd.


Ser ni risgrynen?



Till och med tungan går att sticka ut igenom gluggen.

.: Bokfynd :.

Jag fyndade lite på Adlibris bokrea. Det här blev det:



Jag lånade Ann Heberleins Det var inte mitt fel  på bibblan alldeles nyligen och hade nästan läst ut den när sista inlämningsdatumet inföll. Men då valde jag att köpa den själv istället eftersom den är så läs- och tankvärd.

Camilla Läckbergs senast deckare Sjöjungfrun har jag ännu inte läst. Det blir en skön avkoppling som omväxling till Anns utredande och utvecklande roman.

Den hemlige kocken är så omtalad så det känns nästan som om jag redan har läst den. Därför blir det intressant att se om jag får några aha-upplevelser. 

Stefan Einhorns Konsten att vara snäll här jag länge tänkt köpa, det har bara inte blivit av... förrän nu. Hoppas jag får tid att ta mig an den snart. 

Pojken som kallades Det av Dave Pelzer fick jag egentligen för flera år sedan i födelsedagspresent (Tack Eva!), tillsammans med de två efterföljande böckerna i samma berättelse. Men så lyckades jag tappa bort den på bussen innan jag hade läst klart, och då kan jag ju liksom inte fortsätta med nästföljande. Därför har jag nu skaffat mig ett nytt exemplar. Jag lovar att vara mer rädd om detta. 

Så nu önskar jag mig själv: Trevlig Läsning!

RSS 2.0