.: JULHÄLSNING :.
.: En liten kusin :.
Kl 00.38 kom en liten flicka till världen. Hon har mycket hår å e knubbig å fin! (allt enligt den nyblivna mammans utsago)
Svägerskan har kämpat tappert, all kred till henne. Du är en kämpe M!
Dessutom verkar den här lill-kusinen brås på mig (busmamman) utan att egentligen ha några biologiska arvsband. För denna lilla krabat verkade trivas i magen så till den milda grad att man till sist fick dra ut henne med sugklocka (me too). Lägg därmed till hårsvallet (gissa vem som såg ut som ett troll när hon föddes?) och knubbigheten (japp! *nickar och pekar på mig själv*) så har ni busmamman i en ny förpackning!
Och sen förstås, icke att förglömma, kom hon ju på självaste nobeldagen. Ett litet geni, med andra ord... *harkel* jo, jag vet jag kan räkna upp hur många likheter som helst... 
Stort stort grattis till M & A! 
.: Bebis på G... :.
Rapport kl 15: Värkar var 7:e minut.
Rapport kl 18: På väg till Sös.
Tjohoo, vad vi är förväntansfulla nu!!!
.: Sjukstuga :.
På jobbet är det sjukstuga (och ännu värre, olycksfall med benbrott som följd), i bekantskapskretsen är det sjukstuga och hemma är det sjukstuga. Själv är jag förkyld med feber och så 4-åringen som drabbades av magsjuka igår.
Och vad hände med vintern??? Nu är det bara regn och rusk. Mörkt och trist. Och så sjukdomar... Blä!
Dessutom. Vi väntar fortfarande på bebis. Förstår ni vilken lång väntan detta blev? Mest jobbig för den blivande mamman, förstås. STYRKEKRAM till dig, M! Och till bebben: Kooom igen nu!
.: Före och efter frisörbesök :.
Efter:
.: TACK! :.
Ett inlägg som jag borde ha skrivit för länge sedan...
I oktober träffade jag mina f.d jobbarkompisar på restaurangen Grogg på söder. Jag blev avtackad för min tid på Sös (kan ni fatta att jag har jobbat på Sös/Nacka Sjh i sammalagt 19 år??? Jag kan ju inte ha varit äldre än typ 7 när jag började ;-)) och även bjuden på en fantastiskt god middag. Det var ett kärt återseende. Mina arbetskamrater på Sös är ett otroligt härligt gäng och jag saknar dem verkligen. Vi har upplevt en del tillsammans, både skratt och tårar. Jag kommer alltid att minnas en av de mest känslosamma stunder som jag har varit med om och det var när vi fick besked om Mariannes bortgång. Men jag kommer också att minnas många roliga fikapauser med hetsiga diskussioner och glada skratt. Därför kommer ni alltid att finnas i mitt hjärta. Ni är underbara!
Så här fina presenter fick jag...
Och så den ljuvliga buketten...
Sedan till det kusliga i det hela. Ingen av mina gamla arbetskompisar har varit på mitt nya jobb men ändå så har de valt ett kort till mig på samma motiv som den tavla som hänger i mitt nuvarande arbetsrum... visst är det lite skumt?
TACK mina goa vänner!
