.: busmammans blogg :.

Här kommer en liten summering av året som gått.

 

Jag har för första gången i mitt liv önskat att få dö. På riktigt. Den krisen som jag gick igenom i början av 2015, har gett mig en helt annan förståelse för människor som väljer att ta sitt liv. Men jag hoppas att jag aldrig mer ska behöva uppleva den avgrunden igen.

 

Jag fick ett nytt jobb under våren. Det blev en räddning och det som fick upp mig till ytan så pass att jag kunde ta mig vidare.

Ett jobb som sedan visade sig vara svårare än jag trott att hantera. Men med tiden har jag faktiskt börjat trivas.

Som jag skrivit om tidigare här på bloggen så har jag brutit med mina barns pappa. Det är och har varit en väldigt jobbig period, även om jag vet att jag tagit rätt beslut. Men det var ett beslut som jag tog alldeles för sent, och på ett sätt som har sårat en människa som betyder väldigt mycket för mig. Det sörjer jag.

 

Jag har återupptagit kontakten med släktingar som jag inte har träffat på många år. Det känns skoj!

 

Denna bergodalbana som livet är, har gett mig nya insikter och fått mig att upptäcka nya saker om mig själv. Jag som alltid har hävdat att jag behöver mer balans i tillvaron väljer ändå ytterligheter. På nåt sätt finns det nån mening med det också. Jag blir prövad och får ifrågasätta mina egna val och värderingar. Vem är jag och vad har jag för uppdrag i det här livet?

 

Jag har insett att jag har vänner som finns i vått å torrt. Och som betyder otroligt mycket för mig. Kloka vänner som ser mig och ger mig nya vinklar på livets svårigheter. De är guld värda!

 

Jag har också träffat någon som har fångat mitt hjärta. Men den storyn sparar jag på. Jag måste ju ha nåt att skriva om nästa år också.

Tjing å Gott Nytt 2016