.: Snart blöjfri? :.
Vår nyblivna lilla 2-åring springer gärna omkring här hemma helt naken. Och envis är hon den lilla sparveln. Ber man henne sätta på sig blöja och kläder så säger hon bestämt "Vill inte! - Nakenfis!"
Jahapp, det är bara att bita ihop och försöka hålla koll och hoppas på att ingen olycka händer i soffan, på några mattor eller någon annanstans som man inte vill ha som provisorisk toalett...
Men nu har det faktiskt varit så lyckosamt de senaste veckorna att den lilla envisa damen har sagt till när det varit dags varje gång, och dessutom sen gjort det på rätt ställe, d v s i toaletten. Tjohoo - va glad och stolt man blir som mamma då.
Håll tummarna för att det fortsätter så här lätt! Kanske vi har turen att ha en blöjfri tjej till sommaren?
Då är det slut med blöjbarn för vår familj. Och det är något som jag inte sörjer, kan jag avslöja. Annars finns det mycket som jag kommer att sakna. Jag kommer sakna att inte få vara gravid nåt mer, och jag kommer sakna att inte få föda barn fler gånger, och jag kommer sakna att inte få amma ett barn igen... men jag kommer INTE sakna att ha blöjbarn. Så det så!
Jahapp, det är bara att bita ihop och försöka hålla koll och hoppas på att ingen olycka händer i soffan, på några mattor eller någon annanstans som man inte vill ha som provisorisk toalett...
Men nu har det faktiskt varit så lyckosamt de senaste veckorna att den lilla envisa damen har sagt till när det varit dags varje gång, och dessutom sen gjort det på rätt ställe, d v s i toaletten. Tjohoo - va glad och stolt man blir som mamma då.
Håll tummarna för att det fortsätter så här lätt! Kanske vi har turen att ha en blöjfri tjej till sommaren?
Då är det slut med blöjbarn för vår familj. Och det är något som jag inte sörjer, kan jag avslöja. Annars finns det mycket som jag kommer att sakna. Jag kommer sakna att inte få vara gravid nåt mer, och jag kommer sakna att inte få föda barn fler gånger, och jag kommer sakna att inte få amma ett barn igen... men jag kommer INTE sakna att ha blöjbarn. Så det så!
.: Tidsbrist :.
Det enda jag gör för tillfället är jobbar jobbar jobbar, känns det som. Förutom att sova, äta och bajsa förstås, precis som bebisar gör. Men det kanske man inte berättar om som vuxen? Jaja, nu gjorde jag det iallafall.
Så pga tidsbristen hinns det inte med något bloggande. Bara så ni vet!
Inte heller hinner jag kika in på mina favoritbloggar i den utsträckning som jag önskar. Men, då jag väl tar mig lite tid att göra det-icke-tillåtna-på-arbetstid-och-därför-görs-det-nattetid, alltså läsa bloggar, så inser jag att , herremingud, va alla andra skriver till höger och vänster... jag hinner ju inte ens läsa allt, hur gärna jag än vill. Samtidigt blir jag lite avis, vill ju oxå hinna blogga ju.
Så fort jag bara får lite tid över ska jag kika in på alla mina vänner och bekantas bloggar och förhoppningsvis även hinna med ett och annat eget blogginlägg... vilket år som helst.
Till dess - pussar och kramar till er alla (trots dessa tider utan bacillusker, för i cyberspace förekommer inga såna små elakingar... bara andra konstiga virusar men de kommer inte med pussarna, jag lovar)!
Så pga tidsbristen hinns det inte med något bloggande. Bara så ni vet!
Inte heller hinner jag kika in på mina favoritbloggar i den utsträckning som jag önskar. Men, då jag väl tar mig lite tid att göra det-icke-tillåtna-på-arbetstid-och-därför-görs-det-nattetid, alltså läsa bloggar, så inser jag att , herremingud, va alla andra skriver till höger och vänster... jag hinner ju inte ens läsa allt, hur gärna jag än vill. Samtidigt blir jag lite avis, vill ju oxå hinna blogga ju.
Så fort jag bara får lite tid över ska jag kika in på alla mina vänner och bekantas bloggar och förhoppningsvis även hinna med ett och annat eget blogginlägg... vilket år som helst.
Till dess - pussar och kramar till er alla (trots dessa tider utan bacillusker, för i cyberspace förekommer inga såna små elakingar... bara andra konstiga virusar men de kommer inte med pussarna, jag lovar)!
.: Nostalgi :.
Vid den här tidpunkten för två år sedan hade jag inte riktigt kunnat ana att jag skulle bli mamma igen för fjärde gången inom det närmsta dygnet...
... dessutom var jag nog ganska less på väntan vid det läget, då jag hade gått 5 dar över tiden.
Så här skrev jag i ett dagboksinlägg den 7 jan -06: till dagboksinlägget
Men kom gjorde hon, vår nu blivande 2-åring, och det redan kl 03.22 på natten den 11 januari!
Tänk att det redan har gått 2 år!
Det är ju först imorgon som den stora dagen infaller...
... men då är det dags för busmamman att ta tag i jobbeländet igen och buspappan får vabba istället, så jag misstänker att inget bloggande hinns med...
Därför vill jag redan nu säga, trots att vår sista lilla dotter kom helt oplanerat och lite chockartat så har jag aldrig någonsin känt så mycket glädje och lycka som jag gjort sedan hon kom in i vårt liv. En riktig liten glädjespridare är hon, vårt lilla hjärta!
Tänk bara när hon kommer till en och säger "Aj jo la - äskar dej mamma" (översättning: I love you - älskar dig, mamma). Då smälter ett busmammas hjärta, det kan jag lova!
Här kan ni se en halv-färdig hemsida (som aldrig lär bli helt färdig heller) för vår lilla bebbe då det begav sig: I väntan på bebis (och den allra första bilden på en nykläckt liten S)
Grattis min älskling!
.: En lite bättre dag :.
Igår var det trots allt en lite bättre dag. Jag hade inte så många gråtattacker (tills jag läste annat tragiskt som bidrog till nya tårar igen). Men i det stora hela så kändes det inte lika tungt som dagarna innan. Och så fick jag ju lite roliga jobbrelaterade besked.
Vi har sjukt mycket att göra på jobbet. Det är ju bokslutstider. Och det är på gott och ont, man har inte tid att fundera så mycket...
Idag har jag å andra sidan fullt upp på annat sätt. Är hemma med sjuka barn. Kräksjuka igen. Blä!
Här kommer en nytagen bild från jobbet. Till minne av Marianne...
Tillägg: här kommer dikten som står framför Mariannes arbetsplats.
Vi har sjukt mycket att göra på jobbet. Det är ju bokslutstider. Och det är på gott och ont, man har inte tid att fundera så mycket...
Idag har jag å andra sidan fullt upp på annat sätt. Är hemma med sjuka barn. Kräksjuka igen. Blä!
Här kommer en nytagen bild från jobbet. Till minne av Marianne...
Tillägg: här kommer dikten som står framför Mariannes arbetsplats.
Döden är ingenting, jag har bara slunkit in i nästa rum.
Jag är jag och du är du.
Det som vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig mitt vanliga namn, tala till mig på det lättsamma sätt som du alltid gjorde.
Använd inte något annat tonfall, tvinga dig inte att se högtidligt och sorgsen ut.
Skratta som vi alltid brukade skratta åt de små skämt, som roade oss båda.
Be, le, tänk på mig, låt mitt namn alltid vara det vardagliga ord det alltid var, låt det sägas utan särskild innebörd, utan någon skugga som faller på det.
Livet betyder detsamma som det alltid gjort.
Det är likadant som det alltid har varit, livet går alltid vidare.
Varför skulle jag inte finnas med i tankarna för att jag inte finns inom synhåll?
Jag väntar på dig någonstans mycket nära, alldeles om hörnet.
Allt är bra.
.: Himlen har fått en ängel :.
Himlen har fått en ängel... en varm och kärleksfull mamma-ängel. Ta väl hand om henne däruppe!
Igårkväll avled min underbara arbetskamrat Marianne.
Hon blev 44 år och lämnad efter sig man och tre små barn.
Jag skulle kunna skriva så många vackra ord och fina saker om Marianne, men jag tror att ni alla förstår ändå hur mycket jag höll av henne...
Vila i frid, Marianne!
Igårkväll avled min underbara arbetskamrat Marianne.
Hon blev 44 år och lämnad efter sig man och tre små barn.
Jag skulle kunna skriva så många vackra ord och fina saker om Marianne, men jag tror att ni alla förstår ändå hur mycket jag höll av henne...
Vila i frid, Marianne!
Är det sant att Du är borta
Är det sant att Du är död
Du som ville oss det bästa
Du som var vårt kära stöd
-Hjalmar Gullberg-
.: Postkodmiljonären :.
Det är något speciellt med postkodmiljonären. I vår familj är det egentligen det enda tv-program som vi följer kontinuerligt. Det är t o m så att 2-åringen glatt kommer hojtandes "mijonäjen" så fort hon ser Richard Sjöberg i rutan.
Varför tittar vi då på det kan man undra? Ja, inte är det för alla dessa avbrott som de gör titt som tätt. Är det inte reklam så är det vinstutdelning i nån postort i tjottahejti. Fast igår var det ju nästan utdelning här på hemmaplan... ja, iallafall här i vår skärgård, Gällnö närmare bestämt. Ja, jag har tillochmed varit på lägerskola där en gång under min skoltid. Jaja, okej då... på stenåldern! ;-)
I vilket fall, alla dessa avbrott kan ju göra en smått galen, men ändå tittar vi. Det måste vara något med kombinationen frågesport och att man kan vinna en massa pengar. Det här med frågesport är egentligen ganska intressant, för om det är något man inte kan anklaga mig för att vara så är det allmänbildad. Jag hade inte ens klarat mig förbi den första frågan som en av deltagarna fick i gårdagens program. - Vad heter Mongoliets huvudstad? -Öhhh??? *ser ut som ett ufo*.... Jaså, va det Ulan Bator! Aha, där fick jag lära mig nåt nytt. *glad ändå*
Så det finns inte ett uns önskan hos mig om att få sitta i den där stolen och svara på frågor. Snacka om att vara bortgjord redan innan man hunnit till första säkerhetsnivån.
Om vi då ska gå till min äkta hälft.. eller ja, min sambo kanske jag ska kalla honom, för jag antar att man inte får kalla sig äkta hälft om man inte är gifta (det är det där med min allmänbildning igen...), så till min sambo då, honom kan man verkligen kalla "mitt eget lexikon". Han svarar rätt på varenda fråga och det innan ens svarsalternativen har hunnit komma upp. Där kan man snacka om allmänbildning. Jag vet ju vem jag skulle ha som livlina om jag satt i den där stolen (nej just det, jag skulle ju inte sätta mig i den där stolen... men man kan väl få drömma lite?).
Det här med att vinna pengar är ju något som tilltalar de flesta, för att inte säga alla. Och det som jag tycker är lite av ett fenomen är att trots att man inte känner personen i fråga som sitter där i stolen, så önskar man av hela sitt hjärta att de ska vinna så mycket pengar som det bara går. Man hejjar på, drar efter andan, tänker "nej, chansa inte" osv. Det spelar ingen roll vem det är, bara personen kan lyckas nå så långt det bara går. Kanske är det något med att få se den "lilla människan" vinna mot den stora tv-kanalen TV4. Ja ni, vad vet jag... Jag vet iallafall att jag tycker det är grymt kul att se människor klara sig långt med sin gedigna kunskap. Och så lär jag mig själv nåt på kuppen. :-)
Jag hörde en historia nyligen om en ung kille som var med i den amerikanska versíonen av postkodmiljonären (jag vet inte om den är sann, men har hört att den ska finnas på youtube - hojta gärna till om ni har sett den!). Den här killen var så grymt duktig, han lyckades ta sig hela vägen upp till miljonkronorsfrågan (men där var det väl miljondollarsfrågan, kan jag tänka) utan att använda sig av en enda livlina. När han fick sista frågan bad han om att få "ringa en vän", han valde att ringa sin pappa. När samtalet gick fram sa han bara "Hej farsan, det är jag. Jag ringar bara för att säga att om en minut så blir jag miljonär." Sen la han på.
Kaxigt, eller hur? Behöver jag säga att han svarade rätt även på sista frågan. Jag säger bara, det är respekt. Sånt där blir jag impregnerad av... ehöhh, jag menar imponerad... hoppsan, min allmänbildning nu igen... *ler urskuldande*
Varför tittar vi då på det kan man undra? Ja, inte är det för alla dessa avbrott som de gör titt som tätt. Är det inte reklam så är det vinstutdelning i nån postort i tjottahejti. Fast igår var det ju nästan utdelning här på hemmaplan... ja, iallafall här i vår skärgård, Gällnö närmare bestämt. Ja, jag har tillochmed varit på lägerskola där en gång under min skoltid. Jaja, okej då... på stenåldern! ;-)
I vilket fall, alla dessa avbrott kan ju göra en smått galen, men ändå tittar vi. Det måste vara något med kombinationen frågesport och att man kan vinna en massa pengar. Det här med frågesport är egentligen ganska intressant, för om det är något man inte kan anklaga mig för att vara så är det allmänbildad. Jag hade inte ens klarat mig förbi den första frågan som en av deltagarna fick i gårdagens program. - Vad heter Mongoliets huvudstad? -Öhhh??? *ser ut som ett ufo*.... Jaså, va det Ulan Bator! Aha, där fick jag lära mig nåt nytt. *glad ändå*
Så det finns inte ett uns önskan hos mig om att få sitta i den där stolen och svara på frågor. Snacka om att vara bortgjord redan innan man hunnit till första säkerhetsnivån.
Om vi då ska gå till min äkta hälft.. eller ja, min sambo kanske jag ska kalla honom, för jag antar att man inte får kalla sig äkta hälft om man inte är gifta (det är det där med min allmänbildning igen...), så till min sambo då, honom kan man verkligen kalla "mitt eget lexikon". Han svarar rätt på varenda fråga och det innan ens svarsalternativen har hunnit komma upp. Där kan man snacka om allmänbildning. Jag vet ju vem jag skulle ha som livlina om jag satt i den där stolen (nej just det, jag skulle ju inte sätta mig i den där stolen... men man kan väl få drömma lite?).
Det här med att vinna pengar är ju något som tilltalar de flesta, för att inte säga alla. Och det som jag tycker är lite av ett fenomen är att trots att man inte känner personen i fråga som sitter där i stolen, så önskar man av hela sitt hjärta att de ska vinna så mycket pengar som det bara går. Man hejjar på, drar efter andan, tänker "nej, chansa inte" osv. Det spelar ingen roll vem det är, bara personen kan lyckas nå så långt det bara går. Kanske är det något med att få se den "lilla människan" vinna mot den stora tv-kanalen TV4. Ja ni, vad vet jag... Jag vet iallafall att jag tycker det är grymt kul att se människor klara sig långt med sin gedigna kunskap. Och så lär jag mig själv nåt på kuppen. :-)
Jag hörde en historia nyligen om en ung kille som var med i den amerikanska versíonen av postkodmiljonären (jag vet inte om den är sann, men har hört att den ska finnas på youtube - hojta gärna till om ni har sett den!). Den här killen var så grymt duktig, han lyckades ta sig hela vägen upp till miljonkronorsfrågan (men där var det väl miljondollarsfrågan, kan jag tänka) utan att använda sig av en enda livlina. När han fick sista frågan bad han om att få "ringa en vän", han valde att ringa sin pappa. När samtalet gick fram sa han bara "Hej farsan, det är jag. Jag ringar bara för att säga att om en minut så blir jag miljonär." Sen la han på.
Kaxigt, eller hur? Behöver jag säga att han svarade rätt även på sista frågan. Jag säger bara, det är respekt. Sånt där blir jag impregnerad av... ehöhh, jag menar imponerad... hoppsan, min allmänbildning nu igen... *ler urskuldande*
.: Du Måste Finnas :.
Jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde under 2007. Någonstans inom mig har jag haft en förhoppning om att 2008 ska bli bättre...
... 2½ dar in på det nya året klarade jag mig utan tårar, men nu rinner de oavbrutet ner för min kind...
Helen Sjöholms Du Måste Finnas
(tack C för att du påminde mig om denna underbara sång)
... 2½ dar in på det nya året klarade jag mig utan tårar, men nu rinner de oavbrutet ner för min kind...
Helen Sjöholms Du Måste Finnas
(tack C för att du påminde mig om denna underbara sång)
.: Busmammans 2007 i bilder :.
När man börjar rota lite bland gömmorna, så hittar man faktiskt en hel del positiva minnen från 2007. Och för att inte lämna ett totalt mörker över det gångna året så kommer här busmammans 2007 i bilder:
(tips: miniatyrbilderna är klickbara om man vill se dem i större format)
Året började med att vi fick en ettåring i familjen!
Vår blivande 6-åring lärde sig simma.
I slutet av mars var busmamman på en makalöst trevlig och
välsmakande middag på restaurang Grill. Sällskapet bestod
av goa januarimammor.
Strax efter fyllde busmamman år. Hela 37 år har gått sen busmamman såg dagens ljus för första gången... kan det verkligen vara sant? Jag som inte känner mig äldre än 25... max!
En stor tjej!
I början av april blev vår äldsta dotter 6 år.
Och med påsken kom påskkärringarna...
I april får vi äntligen dagisplats till vår ettåring. Ett stort steg i livet. Hon är yngst på hela avdelningen, men mår som en prinsessa då hon får alla uppmärksamhet från både barn och vuxna. Och första terminen hade hon tryggheten i storasyrran T som gick på samma avdelning.
Maj är en riktig kalasmånad, både svägerska och svåger fyller år. Här är bilder från 35-årskalaset hos världens bästa svägerska.
I slutet av maj var det den årliga uppvisningen inför sommaravslutningen på dagis.
En trollföreställning bjöd barnen på, där de själva hade skrivit och ritat programmet.
Helt fantastiskt duktiga, allihopa! Vår 6-åring var trollet som hade tappat svansen...
... så trollet tog en kotte till svans istället...
Busmamman var på ett par fester detta år. Här på vår vän Lillis 40-årsskiva i början av juni...
... men de kärvänliga pussarna kommer från vår gamla (alltid unga?) vän Lina.
Nationaldagen firades ute på Siggesta gård. Hästdroska, minigolf och glass i stora lass förgyllde vår dag.
Dagen efter sprang jag blodomloppet ute på djurgården. Det skrev jag ett inlägg om då som ni kan hitta här.
Så var det dax för 15-åriga sonens skolavslutning... klass 9 och grundskolan är avklarad med bravur...
... och busmamman var en riktigt stolt morsa.
Midsommar firades hos min barndomskamrat. Fortfarande grannar med mitt barndomshem. Och 6-åringen fick prova på minimotorcykeln - vilken lycka!
1½-åringen var runt och ville vara med på allt... "-Fotboll, kanske en sport för mig?"
Vi trotsade den regniga sommaren och tog några sommarbad ändå...
Spontana och uppskattade besök fick vi också mitt i sommaren.
En trevlig januarimamma med kramgo liten Skrot förgyllde en av våra sommardagar.
Dejt med andra januarimammor i Hagaparken. Många barn och många mammor var det en fin dag i juli. Vår 6-åring hittade en själsfrände i den något mer beresta A.
Under sommarsemestern drog vi till Finland som vanligt, både bad och borgbacken hann vi med...
Väl hemma igen så var det mest regn, regn, regn...
... men va gör det när man kan roa sig med att springa och hoppa i vattenpölarna...
Pride07 och schlagerkvällen kom också i busmammans väg. En kväll då man inte kan hålla sig borta när det står en massa braiga artister på scenen. Jag hann med att träffa både nya och gamla bekantskaper. Extra kul var det att få träffa min gamla kära vän Anna som numer bor i Oslo.
Och så kom augusti och vår lilla bus blev 3år!
Vi hann med ett besök på Grönan i år också... om ni kikar på bilden längst till höger - Ser ni vem som står till vänster om trädstammen? Jo, minsann. Här har man stått i karusellkö med en av sina favoritförfattarinnor... och även delat karusellelefant med hennes dotter. Det ni! (Psst, jag tog även en närbild av henne utan att hon märkte det, men den bilden vågar jag inte publicera här... haha, då tror ni väl att jag är värsta stalkern)
Till Svenska favoriters konsert i Kungsan begav sig busmamman med 6-åring och kompis i början av september. Vi såg flera av våra svenska favoritartister - men högst upp på listan står nog ändå Sonja Aldén denna dag.
Sen kom då äntligen kvällen som busmamman hade väntat på - Ladies Night i Globen.
En riktig favorit i repris från året innan - men i år var det bättre. Godare skaldjur, bättre service, mer drinkar och så var ju Måns Zelmerlöw där. :-)
(ett gäng med hysteriska kärringar - kan man kanske också säga - och jag var en av dem :-D)
Busmammans födelsedagspresent till sambon:
en barnfri kväll med bio och restaurangbesök (och en sambo som vägrar vara med på bild).
I början av december gick den stora Idolfinalen av stapeln som busmamman rapporterat om tidigare.
Sen kom julen med julstämning, juleljus och tomtenissar...
Slutet gott på 2007...
... och en hel del roligheter blev det ju faktiskt. Nu får vi se vad 2008 har att erbjuda...
...tackåhej leverpastej - så ses vi nästa år igen!
(tips: miniatyrbilderna är klickbara om man vill se dem i större format)
Året började med att vi fick en ettåring i familjen!
Vår blivande 6-åring lärde sig simma.
I slutet av mars var busmamman på en makalöst trevlig och
välsmakande middag på restaurang Grill. Sällskapet bestod
av goa januarimammor.
Strax efter fyllde busmamman år. Hela 37 år har gått sen busmamman såg dagens ljus för första gången... kan det verkligen vara sant? Jag som inte känner mig äldre än 25... max!
En stor tjej!
I början av april blev vår äldsta dotter 6 år.
Och med påsken kom påskkärringarna...
I april får vi äntligen dagisplats till vår ettåring. Ett stort steg i livet. Hon är yngst på hela avdelningen, men mår som en prinsessa då hon får alla uppmärksamhet från både barn och vuxna. Och första terminen hade hon tryggheten i storasyrran T som gick på samma avdelning.
Maj är en riktig kalasmånad, både svägerska och svåger fyller år. Här är bilder från 35-årskalaset hos världens bästa svägerska.
I slutet av maj var det den årliga uppvisningen inför sommaravslutningen på dagis.
En trollföreställning bjöd barnen på, där de själva hade skrivit och ritat programmet.
Helt fantastiskt duktiga, allihopa! Vår 6-åring var trollet som hade tappat svansen...
... så trollet tog en kotte till svans istället...
Busmamman var på ett par fester detta år. Här på vår vän Lillis 40-årsskiva i början av juni...
... men de kärvänliga pussarna kommer från vår gamla (alltid unga?) vän Lina.
Nationaldagen firades ute på Siggesta gård. Hästdroska, minigolf och glass i stora lass förgyllde vår dag.
Dagen efter sprang jag blodomloppet ute på djurgården. Det skrev jag ett inlägg om då som ni kan hitta här.
Så var det dax för 15-åriga sonens skolavslutning... klass 9 och grundskolan är avklarad med bravur...
... och busmamman var en riktigt stolt morsa.
Midsommar firades hos min barndomskamrat. Fortfarande grannar med mitt barndomshem. Och 6-åringen fick prova på minimotorcykeln - vilken lycka!
1½-åringen var runt och ville vara med på allt... "-Fotboll, kanske en sport för mig?"
Vi trotsade den regniga sommaren och tog några sommarbad ändå...
Spontana och uppskattade besök fick vi också mitt i sommaren.
En trevlig januarimamma med kramgo liten Skrot förgyllde en av våra sommardagar.
Dejt med andra januarimammor i Hagaparken. Många barn och många mammor var det en fin dag i juli. Vår 6-åring hittade en själsfrände i den något mer beresta A.
Under sommarsemestern drog vi till Finland som vanligt, både bad och borgbacken hann vi med...
Väl hemma igen så var det mest regn, regn, regn...
... men va gör det när man kan roa sig med att springa och hoppa i vattenpölarna...
Pride07 och schlagerkvällen kom också i busmammans väg. En kväll då man inte kan hålla sig borta när det står en massa braiga artister på scenen. Jag hann med att träffa både nya och gamla bekantskaper. Extra kul var det att få träffa min gamla kära vän Anna som numer bor i Oslo.
Och så kom augusti och vår lilla bus blev 3år!
Vi hann med ett besök på Grönan i år också... om ni kikar på bilden längst till höger - Ser ni vem som står till vänster om trädstammen? Jo, minsann. Här har man stått i karusellkö med en av sina favoritförfattarinnor... och även delat karusellelefant med hennes dotter. Det ni! (Psst, jag tog även en närbild av henne utan att hon märkte det, men den bilden vågar jag inte publicera här... haha, då tror ni väl att jag är värsta stalkern)
Till Svenska favoriters konsert i Kungsan begav sig busmamman med 6-åring och kompis i början av september. Vi såg flera av våra svenska favoritartister - men högst upp på listan står nog ändå Sonja Aldén denna dag.
Sen kom då äntligen kvällen som busmamman hade väntat på - Ladies Night i Globen.
En riktig favorit i repris från året innan - men i år var det bättre. Godare skaldjur, bättre service, mer drinkar och så var ju Måns Zelmerlöw där. :-)
(ett gäng med hysteriska kärringar - kan man kanske också säga - och jag var en av dem :-D)
Busmammans födelsedagspresent till sambon:
en barnfri kväll med bio och restaurangbesök (och en sambo som vägrar vara med på bild).
I början av december gick den stora Idolfinalen av stapeln som busmamman rapporterat om tidigare.
Sen kom julen med julstämning, juleljus och tomtenissar...
Slutet gott på 2007...
... och en hel del roligheter blev det ju faktiskt. Nu får vi se vad 2008 har att erbjuda...
...tackåhej leverpastej - så ses vi nästa år igen!
