.: S E M E S T E R :.
I fredags var det sista dan på gamla jobbet. Det var inte så mycket folk på plats, de flesta hade semester redan, så något riktigt adjö till jobb och kollegor blev det inte. Men jag fick iallafall EN KRAM! Av min allra bästa arbetskompis. Puss på dig, Lenita!
Det var med blandade känslor jag lämnade min arbetsplats. Både med vemod och lättnad. Hur mycket jag än har velat göra något nytt och varit less på mitt jobb emellanåt, så känner jag ändå en stark lojalitet och samhörighet med Sös och mina arbetskamrater. Jag har varit med och startat viktiga projekt som inte helt är avslutade och på nåt sätt känns det som om jag lämnar dem innan de är helt i hamn... Ändå vet jag ju att de klarar sig utan mig. Så är det bara. Sen är det ju det där med lönen (jag=underbetald) och då handlar det om att jag först å främst måste tänka på mig själv. Jag vet att även om jag hade ställt högre lönekrav så hade jag ändå aldrig fått det jag kommer få nu. Så är det bara. Och det här ger mig både nya kunskaper och bättre lön och det säger man bara inte nej till.
Jag har upptäckt att jag, trots lång och trogen tjänst på ett och samma ställe, egentligen är en ganska rastlös själ. För även om mitt CV säger 18 år i landstinget varav 12 år på Sös, så har jag gjort en hel del annat under dessa år. Jag har bytt avdelningar och arbetsuppgifter, fött barn och utbildat mig, bytt tjänst och lärt mig nyheter och nya system. Ja, jag har hela tiden sett till att förkovra mig i kunskaper, allt för att inte bli försoffad. Jag bara är sån. Jag vill lära mig nytt annars tröttnar jag.
Så här står jag nu och har tömt skrivbordet, rensat mail och raderat datafiler. Och känner mig ändå ganska tillfreds. Jag har semester och den är verkligen välbehövligt efter en väldigt hektiskt vår med hur mycket som helst att göra.
Så nu är det lata dagar som väntar framöver och om 4 veckor är det nytt jobb som gäller!
.: Helgen som gick… :.
Middag, fest och dans på restaurang LeGolf i goda vänners lag... rena höjdpunkten för en busmamma som inte är ute så ofta.
Det blev kära återseenden, glada skratt och mycket prat... och så lite för mycket att dricka när en busmamma pimplar vin på nästan tom mage. Och vad resulterade det i? Jo, lite väl mycket babbel, troligtvis en del klumpiga kommentarer och för många pussar på andra föremål än sambon...
... men, men. Hem kom vi till slut, efter en vinglig hemfärd på ca en timme eller så.
Och sååå fasligt jobbig var inte den promenaden i det onyktra tillståndet. Annat var det dagen efter. - ojojoj... jo tack, jobbig var bara förnamnet. Men man mår ju som man förtjänar, sägs det...
.: Shoppat loss :.
Tänker inte säga till vilket pris dock... huvva, jag har väl aldrig lagt ut så mycket pengar på ett plagg tidigare... men ibland är ha-begäret väldigt starkt och den här VILLE JAG BARA HA!
Och innan ni säger något... ja, jag vet att den inte kommer se så där snygg ut på mig som den gör på den där kroppen.
.: LensWay - vilken service! :.
Det kallar jag service!
.: Desperata medelålders singlar :.
En 49-årig kvinna försökte ragga upp min 38-åriga sambo på bussen under lördagnatten.
- Är du sugen? Frågade den 49-åriga kvinnan.
- Jag är bara sugen på min sambo där hemma, svarade min sambo.
Haha, tänk vilken tur jag har! ;)
Men. Jag kan inte sluta tänka på den stackars kärlekstörstande kvinnan som förhoppningsvis fick napp någon annanstans. Då slog det mig. - Jag vill inte bli 49 år, singel och desperat!
.: Forever young? :.
En sak som jag har reflekterat över är att jag under hela mitt yrkesverksamma liv alltid har varit den som dragit ner medelåldern på min arbetsplats. Då, en gång på mitten av 90-talet, då jag arbetade som gruppchef för Kundreskontran så var det kanske inte så konstigt att mina fjuttiga 25 år på nacken drog ner medeltalet rejält i gruppen... men så blir fallet även den här gången. Yngst på avdelningen! :D
Mina blivande arbetskamrater är alla födda nån gång under 50-talet medan jag kommer som en ung spoling född -70. ;)
Jag undrar när det vänder? För jag menar, det måste ju vända nån gång... eller...?
/busmamman - evigt ung!
.: En försmak av nya jobbet :.
Efter två dagar på nya jobbet, för att bli lite uppdaterad om vad som komma skall, så är jag fullproppad med nya begrepp...
Det är lönearter, ersättningsgrupper, förmånsgrupper, ackulatorer, skatter och avgifter, palett, procentsatser, poänglöner, PO-pålägg, PO-påslag... po, po, po, en jäkla massa PO!
...och så lite rapporter hit och rapporter dit förstås...
Jag är mätt... f'låt matt! Och hur 17 ska jag få allt detta att stanna i mitt huvud tills jag börjar i augusti? Det kommer troligtvis att rinna ur min hjärna tillsammans med all svett när jag ligger och glassar på stranden i sommar.
.: Gissa vad jag har ätit idag? :.
.: Situation Stockhom :.
- Köp Situation Stockholm!
Och det gjorde jag.
Den är klart läsvärd!
.: Jobb jobb jobb :.
Jag hoppas ni har överseende med min frånvaro!
Jag kommer, så snart jag bara hinner och har lust, att både besöka alla mina favoritbloggar och kanske knåpa ihop ett och annat blogginlägg själv...
.: Åsa Larssons tre deckare är nu utlästa :.
De senaste i raden är de svenska kvinnliga deckarförfattarna med undantag av en svensk manlig författare, Stieg Larsson, som är i en klass för sig (och nu måste jag bara få säga - Lisbeth Salander är min hjältinna! Jag vet att hon bara är en fiktiv person, men likt förbaskat så är hon min hjältinna.). I vilket fall, både Liza Marklunds och Camilla Läckbergs böcker har jag slukat i rasande fart de senaste åren och nu har jag även betat av Åsa Larssons tre deckare om Rebecka Martinsson.
Hon skriver väldigt bra. Ja, för att inte säga, mycket bättre än både Liza och Camilla tillsammans. Ett helt annat språk som jag upplever vara i en helt annan klass än de två förstnämnda. Visst Liza Marklund och Camilla Läckbergs böcker är lättlästa och beroendeframkallande, men deras historier är mer förutsägbara än vad Åsa Larssons böcker är. Jag tycker nog att Åsa Larsson ger mer komplexitet och spänning till sina historier. Och det gillar jag.
Nu ser jag fram emot hennes nästa. Vet inte vad den heter, men den ska släppas våren 2008. Det är ju liksom NU! Så nu ska jag googla lite och se vad jag kan finna...
Förresten, till er som inte har läst hennes tre första böcker (Solstorm, Det blod som spillts och Svart stig) så kan jag rekommendera dem varmt!
Och, nu nåt ännu bättre, om ni vill ha dem i pocket-form så säljer jag dem just nu på tradera. :-D
http://www.tradera.com/auktioner/nadjis
Trevlig Helg!
.: Mat-Tina blev Dans-Tina :.
Hon har charmat mig totalt. I just love her!
De senaste veckornas höjdpunkter för mig och 6-åringen är slut för i år, och jag kommer sakna det och alla inblandade. Dansarna, juryn, Jessica och David, Tony Rickardsson, Tony Irving förstås, och alla de gamla dansdeltgarna. Men framför allt kommer jag sakna Tinas coola attityd och charmiga leende.
Tack och GRATTIS Tina! Du är en värdig vinnare av Let's Dance 2008! Synd bara att det var en så förbaskat ful glasdojja du fick...
.: Yasuragi :.
Jag hade tänkt skriva ett och annat inlägg om något helt annat, men då blogg.se nyss var helt ur funktion så får jag spara dessa till en annan dag.
För nu ska jag först lägga barn och sen packa, för imorgon bär det av till Hasseludden Yasuragi och konferens genom jobbet.
Två dagar i paradiset och så ska jag dessutom få bo som en prinsessa i en lyxsvit!
Det här är en guldpresent för en stackars sliten busmamma som fyller hundra år eller nåt på fredag...
(och tack till världens bästa Camilla som ordnar sån lyx för mig)
.: 50-talsbilder :.
Det är inte så lätt att få till foton med bra kvalité när mörkret faller och alkoholhalten stiger...
... så håll till godo!
Välkomst-kommitén:
Elvis med fru (födelsedagsbarnet):
Och så Elvis dotter med föräldrar:
Lite blandade gäster i 50-talskänsla:
Tårtorna i riktig 50-talsanda:
Och så till sist, busmamman själv (hmm... det syns nog både på bildkvalitén och busmammans min att det har börjat bli några stänkare innanför västen):
.: Påskpaus och sömnsjuka :.
Jag har tagit en välbehövlig paus från datorer och bloggande under påsken, men nu är jag strax tillbaka med lite bilder från 50-talsfesten i Finland.
Sen har jag en allvarlig fundering kring mina sömnvanor. Natten till fredag sov jag från torsdag kväll kl 21 till fredag morgon kl 7, var uppe ca en timme och fixade lite med barnen och här hemma, sen somnade jag om på soffan och sov ända till 11. Jag sov alltså 13 timmar totalt.
Och, även innan dess har jag tänkt på det här med mina sömntimmar per natt. Jag har räknat ut att jag sover i snitt 10 tim/natt. Somnar med barnen vid läggning och sover ända till morgonväckningen. Visst händer det att jag blir väckt om nätterna (jag har ju barn!), men har aldrig svårt att somna om som regel. Och visst finns det undantagsfall då jag inte somnar med barnen på kvällen, men dessa är lätträknade. Och även då jag har sovit alla dessa timmar, så kan jag ändå känna en förlamande trötthet. Det känns inte helt friskt. Finns det nåt som sömnsjuka?
Nu kommer de som känner mig sen gammalt säga att jag är precis som jag alltid har varit. För jag har alltid kunnat somna i de mest underliga situationer, sittande upprätt på en stol eller liggandes med örat alldeles intill en skränande högtalare på full volym. (hehe... eller vad säger du, Eva?) Så, så har det sett ut ända sedan jag var ung. Men ändå...
När jag hör andra säga att de sover 6 tim/dygn så inser jag ju att jag går miste om 4 härliga timmar som man hade kunnat gjort nåt roligt eller nyttigt av...
Alltså, är det normalt att sova 10 timmar per dygn?
.: Snabb-resumé av love-weekend :.
Men Camilla, only for you my friend - här kommer en uppdatering:
Det har på det stora hela varit ett par härliga dagar i Borgå, Finland. Och vi har ätit massor av god mat. Druckit goda viner. Sovit mycket. Myst tillsammans. Träffat vänner och bekanta. Badat bastu (såklart - vi var ju i Finland!). Shoppat. Varit på 40-årsfest med 50-talstema (bildbevis kommer). Dansat till Elvis. Spelat flipperspel. Festat hårt (lite för hårt kände jag dagen efter). Och sen sov vi ännu mer, ända tills dagen efter infann sig och hemfärd nalkades. Det vore en lögn att säga att det var på pigga ben som vi skuttade ur sängen söndag förmiddag.
Dessutom hann vi med besök på Ikea. Både i Finland och när vi kom hem. Haha. Ja, jag vet att det låter heltokigt. Men vi saknade ett par handtag till skåpen i vår nya blivande tvättstuga. Så nu har vi fixat dessa med. Vi har helt enkelt förenat nytta med nöje. (och ja, ikea ser likadant ut i Finland, som överallt antar jag)
Och du Malin, tack för uppdateringen av resultatet från Andra Chansen! Det måste ha varit en underlig syn för mina finska medgäster på festen, efter vårt samtal. En galen svensk schlagernörd som dansade runt och gapade om vilka skrällar det har varit i melodifestivalen i år. Haha. Jojo, de var antagligen föga intresserade av den svenska mellon.
Men du Malin (igen)! Utvilad? Det vete tusan om jag känner mig... inte efter den 40-årsskivan iallafall. Hehe.
Så. Det var den helgen. Några få dagar i ens liv som nu passerat revy och lämnat ett ljust skimmer efter sig. Och visst känner jag mig som en lite nöjdare och gladare busmamma efter några barnfria dygn.
Och kanske till och med lite nykär i sambon efter en kärleks-weekend som denna.
Hihi, det trodde man inte när vi åt ädelostpasta i hemmestahöjden (som sambon brukar säga...), då hösten -92.
.: Såg ni Postkodmiljonären? :.
Han hade vad som krävdes för att bli miljonär. Jag är grymt imponerad!
Här hemma i Tv-soffan fick han applåder och stående ovationer från både vuxna och barn.
(det var faktiskt samma känsla som när Mat-Tina och Tobias hade framfört sin 40-poängs samba i Let's Dance)
GRATTIS GRATTIS GRATTIS till gedigen kunskap, en stor portion mod och en miljon kronor, Torgny!
.: Receptbyte :.
Nu när jag ännu en gång tackade nej till ett kedjemail för recepbyte så kom jag på att jag ju faktiskt kan dela med mig av ett recept här på bloggen istället. Ingen behöver känna sig tvingad att skicka vidare och om någon vill dela med sig av sitt bästa enklaste godaste recept, så varsegoda, kommentarena är till för det.
Dessutom. Jag är faktiskt urusel på matlagning. Det är mest ett nödvändigt ont. MEN. Även jag har mina ljusa stunder så här får ni nu ett av mina absoluta favoritrecept som jag faktiskt lagade i fredags. Jag blev bjuden på denna rätt hos min vän och före detta kollega Mia för knappt ett år sen och den har blivit ett återkommande inslag i vår veckomeny.
Det passar de flesta, lowcarb:are, kalori-jägare eller bara vanligt folk som äter det mesta.
Kyckling med parmaskinka och balsamsås
För en stor familj som vi är, 6 pers (men det räcker nog till 8 pers om man inte är storätare):
1 kg kycklingfilé (går även bra med kycklinglårfiléer men jag tycker att det är så mkt att rensa så jag föredrar vanliga filéer)
(1 tsk salt står det i orginalreceptet, men det avstår jag ifrån pga fonden som är salt så det räcker)
valfri pepparsort (svartpeppar står det i orginalreceptet, men jag tager vad jag haver...)
oregano (står det i org.receptet men i fredags hade jag ingen utan använde basilika, gick lika bra det)
5-10 st skivor parmaskinka (dvs minst lika många skivor som filéer, och det går lika bra med vilken annan lufttorkad skinka som helst)
4-5 dl grädde (valfri sort för vad man föredrar eller beroende på vad man äter för kost)
4 msk balsamvinäger
2 msk kycklingfond
3-4 pressade vitlöksklyftor
Sätt ugnen på 225 grader. Krydda kycklingen med kryddorna och bryn dem i en stekpanna med smör eller olja. Linda skinkskivorna runt kycklingen och lägg i en ugnssäker form. Vispa ihop grädde, vinäger, fond och vitlök. Häll över kycklingen och in i mitten av ugnen i ca 15-20 minuter. Servera med ris om man vill eller bara grönsallad, eller stekta grönsaker.
Simsalabim - så enkelt och så smarrigt! 
Orginalreceptet finns på arla.
Passar även på att rekommendera ett supergott vitt chardonnay-vin som Mia bjöd på, Simonsig heter det och är inte särskilt dyrt, runt 70 kr tror jag att det går på.
Trevlig sportlovsvecka önskar jag alla mina bloggläsare!
.: Rösta på Terran :.
Jag kan ju inte vara sämre än Malin.
Ikäll är det dax igen. Glitter, glamour och melodifestivalen!
Så här kommer nu en uppmaning till alla mina läsare att rösta på Thérèse Andersson idag.
Inte för att jag har en aning om hur hennes uppträdande kommer att vara eller hur hennes låt låter, utan bara för att hon är hon. En gammal skolkamrat till mig och en härlig människa. Och det lär väl inte vara första gången någon får röster för något annat än låten, eller hur?! Ta bara Christer Sjögren! Hur bra är hans låt egentligen? :-P
Läs mer om Terran här.
Sen ska jag även kika lite extra efter Camilla som är i Linköping och kollar in vår egen favoritschlagerartist!
.: Vilken lyxdag! :.
Alltså, jag borde nog ta tillbaka allt jag skrev i mitt förra inlägg... eller, ta tillbaka och ta tillbaka, det behöver jag inte göra, utan det är bara att inse att mina önskningar faktiskt nästan gick i uppfyllelse. Ok, nån Karibienresa eller hotellvistelse har det inte blivit men nog så lyxigt ändå. Den här ljuvliga eftermiddan och kvällen kommer jag leva på länge...
Jag har, för det första, en sån gudomlig tur att mina barn har världens bästa farmor som ställer upp i vått och torrt. Det ska gudarna veta och jag ska faktiskt enkom för henne skriva ett alldeles eget blogginlägg bara för att klargöra det, men det kommer att ske vid senare tillfälle. I vilket fall, världens bästa farmor ställde upp att hämta barnen på dagis idag, såg till att de fick i sig middag och fick till och med dem alla i säng innan jag kom hem nu ikväll.
Själv har jag tillbringat eftermiddagen med att fynda stövlar/stövletter till ett superbra pris, och med så bra priser som den skobutiken hade så kan man ju lätt försvara inköp av TVÅ par stövlar, eller hur! :-p
Det är år och dar sen jag har haft tid att strosa i affärer, än mindre handla något till mig själv. Mina egna få klädinköp har begränsats till webshopar och tradera pga allt vardagspusslande. Nätet har ju nattöppet liksom.
Efter givande shopping så fick jag äntligen till en spontan-dejt med mina goda vänner Malin och Camilla. Helt otroligt roligt att få träffa dem igen. Som jag har längtat.
Och va härligt det var att bara få vara Nadja igen och få snacka både strunt och allvar, och sen att få höra vad som händer i mina vänners liv för tillfället. Och de är ju de bästa och busigaste och goaste tjejer som finns, som jag alltid har så himla skoj med. Synd bara att det är så sällan nu för tiden.
Efter denna lyxiga afton med både titt på ny lägenhet och mysig fika, så begav jag mig till årsmötet för VFF där jag har varit engagerad några år. Dessa år har varit både trevliga och givande, men nu känner jag att jag har gjort mitt för den här föreningen. Så det var en oerhörd lättnad att få veta att det finns folk som kommer ta över mina arbetsuppgifter det kommande året. Äntligen. Inga fler påtvingade aktiviteter. Inga fler måsten. Jag är fri!!!
Denna underbara dag är till ända. Och inte ens ett gnutta gnäll eller barngråt har nått mina öron idag. Sitter här hemma i tystnaden. Njuter. Livet är ju ganska bra ändå, tänker busmamman.
