.: Världens sämsta morsa :.

Världens sämsta morsa. Ja så känner man sig då man kommer hem och allt bara är kaos. Då alla 3 barnen gråter eller gnäller oavbrutet från att man kommer hem till att de går och lägger sig. Och inte blir det bättre av att, medan man försöker få till en någorlunda näringsriktig middag i tid, så lyckas en av dem hälla ut saft över hela golvet samtidigt som den minsta tippar stolen baklänges och faller i backen, och sen förstås tonåringen som kommer ner och börjar gapa om att  "få tyst på ungarna som bara gråter"... är det konstigt att man tappar tålamodet och börjar använda svordomar i det läget?

Nej fy för att vara yrkesarbetande mamma ibland. Just nu skulle jag ge vad som helst för att få vara på en öde ö någonstans i Karibien...

... eller , va fasiken, egentligen är jag inte så sjåpig, det skulle faktiskt räcka med en veckas hotellvistelse nästan varsomhelst... i typ grannkommunen eller nåt.

.: Frisörbesök och hångel :.

Igår var jag till min frisör Sanna och med mig hade jag ett alldeles eget smakråd i min 3-åriga dotter T. Fast frågan är hur mycket smakråd hon egentligen var... troligtvis mer ett störningsmoment extra för de andra frisörerna och kunderna som hon uppvaktade med både frågor och hjälpsamma kommentarer. 

En av de andra kunderna var en tjej i samma ålder som T, och ni vet ju "när två tjejer av samma skrot och korn möts, ja då tänds där liksom ett ljus i deras ögon". Den stackars frisören hade lite svårt att få den lilla kunden att sitta still och titta framåt, för T stod ju precis bredvid och tittade beundrande på den nyvunna kompisen.

Vi lyckades till sist att avlägsna oss ur frisörsalongen utan några krossade schampo-flaskor eller ofrivilligt klippta kunder. Och nu har jag äntligen fått lite ny färg och form på frisyren.

Färgen kan ni se här:


Och lite av formen här:
image98


Sen har jag för första gången i mitt liv hånglat med en valp. Om ni direkt tänker på snorvalp, lammkött, ung kille eller liknande, så måste jag tyvärr göra er besvikna. För det här var en alldeles urgullig levande liten hundvalp som var så kärlekstörstande att han till och med lyckades få in sin tunga i min mun. Det måste man väl säga är det närmaste man kan komma hångel med en valp...

Valpen är en Amstaff terrier och tillhör min goa arbetskamrat L som hon för tillfället är "mammaledig" med.
Så här söt är han, min hångelpartner, lille Rocco:
image100
(bilden är sulen från http://www.explozens-kennel.com/)

.: Snart blöjfri? :.

Vår nyblivna lilla 2-åring springer gärna omkring här hemma helt naken. Och envis är hon den lilla sparveln. Ber man henne sätta på sig blöja och kläder så säger hon bestämt "Vill inte! - Nakenfis!"

Jahapp, det är bara att bita ihop och försöka hålla koll och hoppas på att ingen olycka händer i soffan, på några mattor eller någon annanstans som man inte vill ha som provisorisk toalett...

Men nu har det faktiskt varit så lyckosamt de senaste veckorna att den lilla envisa damen har sagt till när det varit dags varje gång, och dessutom sen gjort det på rätt ställe, d v s i toaletten. Tjohoo - va glad och stolt man blir som mamma då.

Håll tummarna för att det fortsätter så här lätt! Kanske vi har turen att ha en blöjfri tjej till sommaren? 

Då är det slut med blöjbarn för vår familj. Och det är något som jag inte sörjer, kan jag avslöja. Annars finns det mycket som jag kommer att sakna. Jag kommer sakna att inte få vara gravid nåt mer, och jag kommer sakna att inte få föda barn fler gånger,  och jag kommer sakna att inte få amma ett barn igen... men jag kommer INTE sakna att ha blöjbarn. Så det så! 

.: Tidsbrist :.

Det enda jag gör för tillfället är jobbar jobbar jobbar, känns det som. Förutom att sova, äta och bajsa förstås, precis som bebisar gör. Men det kanske man inte berättar om som vuxen? Jaja, nu gjorde jag det iallafall.

Så pga tidsbristen hinns det inte med något bloggande. Bara så ni vet!

Inte heller hinner jag kika in på mina favoritbloggar i den utsträckning som jag önskar. Men, då jag väl tar mig lite tid att göra det-icke-tillåtna-på-arbetstid-och-därför-görs-det-nattetid, alltså läsa bloggar, så inser jag att , herremingud, va alla andra skriver till höger och vänster... jag hinner ju inte ens läsa allt, hur gärna jag än vill. Samtidigt blir jag lite avis, vill ju oxå hinna blogga ju.

Så fort jag bara får lite tid över ska jag kika in på alla mina vänner och bekantas bloggar och förhoppningsvis även hinna med ett och annat eget blogginlägg... vilket år som helst. 

Till dess - pussar och kramar till er alla (trots dessa tider utan bacillusker, för i cyberspace förekommer inga såna små elakingar... bara andra konstiga virusar men de kommer inte med pussarna, jag lovar)!
 

.: Postkodmiljonären :.

Det är något speciellt med postkodmiljonären. I vår familj är det egentligen det enda tv-program som vi följer kontinuerligt. Det är t o m så att 2-åringen glatt kommer hojtandes "mijonäjen" så fort hon ser Richard Sjöberg i rutan.

Varför tittar vi då på det kan man undra? Ja, inte är det för alla dessa avbrott som de gör titt som tätt. Är det inte reklam så är det vinstutdelning i nån postort i tjottahejti. Fast igår var det ju nästan utdelning här på hemmaplan... ja, iallafall här i vår skärgård, Gällnö närmare bestämt. Ja, jag har tillochmed varit på lägerskola där en gång under min skoltid. Jaja, okej då... på stenåldern! ;-)

I vilket fall, alla dessa avbrott kan ju göra en smått galen, men ändå tittar vi. Det måste vara något med kombinationen frågesport och att man kan vinna en massa pengar. Det här med frågesport är egentligen ganska intressant, för om det är något man inte kan anklaga mig för att vara så är det allmänbildad. Jag hade inte ens klarat mig förbi den första frågan som en av deltagarna fick i gårdagens program. - Vad heter Mongoliets huvudstad? -Öhhh??? *ser ut som ett ufo*.... Jaså, va det Ulan Bator! Aha, där fick jag lära mig nåt nytt. *glad ändå*

Så det finns inte ett uns önskan hos mig om att få sitta i den där stolen och svara på frågor. Snacka om att vara bortgjord redan innan man hunnit till första säkerhetsnivån.

Om vi då ska gå till min äkta hälft.. eller ja, min sambo kanske jag ska kalla honom, för jag antar att man inte får kalla sig äkta hälft om man inte är gifta (det är det där med min allmänbildning igen...), så till min sambo då, honom kan man verkligen kalla "mitt eget lexikon". Han svarar rätt på varenda fråga och det innan ens svarsalternativen har hunnit komma upp. Där kan man snacka om allmänbildning. Jag vet ju vem jag skulle ha som livlina om jag satt i den där stolen (nej just det, jag skulle ju inte sätta mig i den där stolen... men man kan väl få drömma lite?).

Det här med att vinna pengar är ju något som tilltalar de flesta, för att inte säga alla. Och det som jag tycker är lite av ett fenomen är att trots att man inte känner personen i fråga som sitter där i stolen, så önskar man av hela sitt hjärta att de ska vinna så mycket pengar som det bara går. Man hejjar på, drar efter andan, tänker "nej, chansa inte" osv. Det spelar ingen roll vem det är, bara personen kan lyckas nå så långt det bara går. Kanske är det något med att få se den "lilla människan" vinna mot den stora tv-kanalen TV4. Ja ni, vad vet jag... Jag vet iallafall att jag tycker det är grymt kul att se människor klara sig långt med sin gedigna kunskap. Och så lär jag mig själv nåt på kuppen. :-)

Jag hörde en historia nyligen om en ung kille som var med i den amerikanska versíonen av postkodmiljonären (jag vet inte om den är sann, men har hört att den ska finnas på youtube - hojta gärna till om ni har sett den!). Den här killen var så grymt duktig, han lyckades ta sig hela vägen upp till miljonkronorsfrågan (men där var det väl miljondollarsfrågan, kan jag tänka) utan att använda sig av en enda livlina. När han fick sista frågan bad han om att få "ringa en vän", han valde att ringa sin pappa. När samtalet gick fram sa han bara "Hej farsan, det är jag. Jag ringar bara för att säga att om en minut så blir jag miljonär." Sen la han på.

Kaxigt, eller hur? Behöver jag säga att han svarade rätt även på sista frågan. Jag säger bara, det är respekt. Sånt där blir jag impregnerad av... ehöhh, jag menar imponerad... hoppsan, min allmänbildning nu igen... *ler urskuldande*

.: Busmammans 2007 i bilder :.

När man börjar rota lite bland gömmorna, så hittar man faktiskt  en hel del positiva minnen från 2007. Och för att inte lämna ett totalt mörker över det gångna året så kommer här busmammans 2007 i bilder:

(tips: miniatyrbilderna är klickbara om man vill se dem i större format)


image39 image40
Året började med att vi fick en ettåring i familjen!


image41image42
Vår blivande 6-åring lärde sig simma.


image43
I slutet av mars var busmamman på en makalöst trevlig och
välsmakande middag på restaurang Grill. Sällskapet bestod
av goa januarimammor.

Strax efter fyllde busmamman år. Hela 37 år har gått sen busmamman såg dagens ljus för första gången... kan det verkligen vara sant? Jag som inte känner mig äldre än 25... max!


image44image45
En stor tjej!
I början av april blev vår äldsta dotter 6 år.


image46
Och med påsken kom påskkärringarna...


 
I april får vi äntligen dagisplats till vår ettåring. Ett stort steg i livet. Hon är yngst på hela avdelningen, men mår som en prinsessa då hon får alla uppmärksamhet från både barn och vuxna. Och första terminen hade hon tryggheten i storasyrran T som gick på samma avdelning.


  
Maj är en riktig kalasmånad, både svägerska och svåger fyller år. Här är bilder från 35-årskalaset hos världens bästa svägerska.


image52image53
I slutet av maj var det den årliga uppvisningen inför sommaravslutningen på dagis.
En trollföreställning bjöd barnen på, där de själva hade skrivit och ritat programmet.
Helt fantastiskt duktiga, allihopa! Vår 6-åring var trollet som hade tappat svansen...
... så trollet tog en kotte till svans istället...



image54
Busmamman var på ett par fester detta år. Här på vår vän Lillis 40-årsskiva i början av juni...
... men de kärvänliga pussarna kommer från vår gamla (alltid unga?) vän Lina.



  
Nationaldagen firades ute på Siggesta gård. Hästdroska, minigolf och glass i stora lass förgyllde vår dag.

Dagen efter sprang jag blodomloppet ute på djurgården. Det skrev jag ett inlägg om då som ni kan hitta här.



 
Så var det dax för 15-åriga sonens skolavslutning... klass 9 och grundskolan är avklarad med bravur...
... och busmamman var en riktigt stolt morsa.



  
Midsommar firades hos min barndomskamrat. Fortfarande grannar med mitt barndomshem. Och 6-åringen fick prova på minimotorcykeln - vilken lycka!
1½-åringen var runt och ville vara med på allt... "-Fotboll, kanske en sport för mig?"



image63image64
Vi trotsade den regniga sommaren och tog några sommarbad ändå...



  
Spontana och uppskattade besök fick vi också mitt i sommaren.
En trevlig januarimamma med kramgo liten Skrot förgyllde en av våra sommardagar.



image90 
Dejt med andra januarimammor i Hagaparken. Många barn och många mammor var det en fin dag i juli. Vår 6-åring hittade en själsfrände i den något mer beresta A.



     
Under sommarsemestern drog vi till Finland som vanligt, både bad och borgbacken hann vi med...



image71
Väl hemma igen så var det mest regn, regn, regn...
... men va gör det när man kan roa sig med att springa och hoppa i vattenpölarna...



image76      
Pride07 och schlagerkvällen kom också i busmammans väg. En kväll då man inte kan hålla sig borta när det står en massa braiga artister på scenen. Jag hann med att träffa både nya och gamla bekantskaper. Extra kul var det att få träffa min gamla kära vän Anna som numer bor i Oslo.



image72
Och så kom augusti och vår lilla bus blev 3år!



  
Vi hann med ett besök på Grönan i år också... om ni kikar på bilden längst till höger - Ser ni vem som står till vänster om trädstammen? Jo, minsann. Här har man stått i karusellkö med en av sina favoritförfattarinnor... och även delat karusellelefant med hennes dotter. Det ni! (Psst, jag tog även en närbild av henne utan att hon märkte det, men den bilden vågar jag inte publicera här... haha, då tror ni väl att jag är värsta stalkern)



image82 
Till Svenska favoriters konsert i Kungsan begav sig busmamman med 6-åring och kompis i början av september. Vi såg flera av våra svenska favoritartister - men högst upp på listan står nog ändå Sonja Aldén denna dag.



image84image85
image86
Sen kom då äntligen kvällen som busmamman hade väntat på - Ladies Night i Globen. 
En riktig favorit i repris från året innan - men i år var det bättre. Godare skaldjur, bättre service, mer drinkar och så var ju Måns Zelmerlöw där. :-)
(ett gäng med hysteriska kärringar - kan man kanske också säga - och jag var en av dem :-D)




image92
Busmammans födelsedagspresent till sambon:
en barnfri kväll med bio och restaurangbesök (och en sambo som vägrar vara med på bild).


I början av december gick den stora Idolfinalen av stapeln som busmamman rapporterat om tidigare.



image93image94
Sen kom julen med julstämning, juleljus och tomtenissar...


Slutet gott på 2007...
... och en hel del roligheter blev det ju faktiskt. Nu får vi se vad 2008 har att erbjuda...

...tackåhej leverpastej - så ses vi nästa år igen!

.: Bye bye 2007 - Welcome 2008 :.

Busmammans snabba reflektioner om 2007 är att det har varit så mycket negativt detta år, så nu ser jag fram emot ett nytt positivt år 2008!

Må alla mina nära och kära få ha hälsan och ha dé gott! Det samma önskar jag alla mina bloggläsare!

Ett Riktigt Gott Nytt År 2008 önskar jag er alla!


.: Lyx, nytta och välgörenhet i tomtesäcken :.

Julen är över och julklappsinköpen i år blev inte så många. Iallafall inte från min sida. Men det är som varje år. Vi säger att vi inte ska handla så mycket (med "vi" menar jag min familj och mina släktingar). Ändå så fyller julklappshögen hela golvet runt granen plus lite till.

Men av det jag köpte var det lite lyx, lite nytta och lite välgörenhet.

Till sambon och sonen köpte jag lite lyxiga hygienartiklar. 16-åriga sonen är kanske inte helt otippat en storförbrukare av diverse deo, duschkrämer och parfymer så till honom blev det en present från min goda vän Susi's webshop i form av detta:

image38
Zirh doftpaket - Den mest väldoftande herrparfymen om ni frågar mig.
(e-beautyshop bjuder på bilden)
Sambon fick ett rak-kit i samma märke, så nu kommer han också dofta ljuvligt ett tag framöver - Mmm, säger jag... :-)

Nyttan i tomtesäcken bestod av ett armbandsur till 6-åriga dottern (hon blev jublande glad efter att ha haft en klocka högst upp på önskelistan väldigt länge) och lite studiehjälp till 16-åringen som just avslutat första terminen i gymnasiet. Studiehjälpen är en bok som jag läste om i Metro eller var det kanske Sthlm City (?)... Jaja, den heter iallafall MVG i allt - Hemligheterna med att få högsta betyg i skolan och är skriven av Raman Mehrzad. Inte för att jag tror att det blir en massa MVG:n nu, men kanske, kanske får han lite motivation att kämpa på de sista åren på gymnasiet. Han gjorde oerhört bra ifrån sig i högstadiet, men nu har liksom musten gått ur honom - han är grymt skoltrött stackarn. Ja, vem va inte det - jag kan ju inte klandra honom precis, för jag var så pass skoltrött att jag hoppade av efter den första terminen på gymnasielinjen som jag först valde  och började sen om på en något mindre studiekrävande året efter. Ja, jag vet vad ni tänker, men nä nä, inte DK=dumklubben... haha... jag hade ju sån tur att de hade döpt om linjen till HK... ;-)
Betyder det hemliga klubben, kanske? (Eller vad säger du, Eva? :-))

Välgörenheten då? Jo, jag fick ett mailtips om en julklapp som man kan ge då man faktiskt inte vet vad man ska köpa till någon. Skolböcker till barn i Etiopien blev min gåva till dagispersonalen. Nu vet jag inte hur det kommer emottas, eftersom gåvan ännu inte är överlämnad då tjejerna var sjuka på terminsavslutningen. Det får bli en nyårspresent istället. 

Så mitt tips är ActionAid till er som vill ge en ovanlig gåva till någon. Där finns det omtänksamma och nyttiga gåvor till all världens barn att välja bland.


.: Utmaning :.

  

Efter mitt tidigare allvarliga inlägg och p g a hur jag mår så är det svårt att få till nått lättsamt och roligt. Ibland tar sorgen överhanden och man har svårt för det glättiga, men man måste ju LEVA också, även om sorg ingår i livet, och för att leva måste man skratta. Jag vet inte om jag får er att skratta men jag gör i alla fall ett försök med en mjukstart efter mina tidigare nedstämda blogginlägg.

  

Jag har blivit utmanad av Emelie. (ja, jag vet, det är evigheter sen... men nu kommer äntligen svaren)


Vad gjorde du för tio år sedan?
Då hade jag precis gått min första termin på KomVux, ett av de bästa besluten jag har tagit i mitt liv. Inte för att jag har kommit sååå himla mycket längre på karriärsstegen, men för att jag upptäckte då hur grymt roligt det faktiskt är att plugga.


Vad gjorde du för ett år sedan?
Hade då jobbat på min nya tjänst i 3 månader efter min sista förädraledighet. Kul och stimulerande med "nytt jobb", dvs ny tjänst fast på samma arbetsplats som tidigare.


Fem snask jag gillar:
Choklad i de flesta former, utom vit choklad - blä!

Cashewnötter

Brunbergs Lakrits

Chips (vill egentligen inte säga det - för fy va onyttigt - som tur är så äter vi/jag det faktiskt väldigt sällan - men stoppar jag en i munnen så kan jag inte låta bli att rensa hela skålen)

Hmm... vad mer?

Får man säga bakverk? - Isåfall, Rosendahls morotskaka


Fem sånger som du kan hela texten till:
Jahapp, har man inget riktigt musikintresse men däremot fyra barn så får det bli barnsånger.


Bä bä vita lamm

Krokodilen i bilen

Vipp på rumpan-affärn

Imse vimse spindel

I ett hus vid skogens slut (den här kan inte J - han sjunger "i ett hus vid skogens bryn" - har ni hört så knäppt? Men för en gång skull hade jag rätt efter den diskussionen... haha)


Vad skulle du göra om du var miljonär?
Vet inte... leva lite lyxigare, kanske. Se till att få mer tid för sånt av värde, dvs tid med barnen (men jag skulle nog inte sluta jobba helt - huva- nej, jag är ingen hemmafru-typ), plugga för mitt eget nöjes skull och så ta hjälp till sånt som jag avskyr att göra, typ matlagning, städning och trädgårdsarbete.


Fem saker som du gillar att göra:
Läsa

Skriva

Räkna

(shit, låter som värsta plugghästen... men nu kommer egentligen de bästa sakerna)

Kramas

Sova


Fem saker som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Det här va svårt. Hur många gånger har man inte dömt ut det nya modet, för att något år senare stå där i just det plagg man tidigare sagt "det där kommer jag aaaldrig sätta på mig" om. Men jag gör ett försök:


Nätstrumpbyxor - såna där som får benen att se ut som kassler.

Kort-kort kjol

Gummikläder

Kläder med politiska symboler

Dessa stövlar som jag såg på tradera (klicka på bilden):

fast egentligen är det ett par andra "s.k sexiga stövlar" som jag sett på tradera, men eftersom jag inte hittar dem nu när jag letar får ni hålla tillgodo med de ovan. Jag lovar att om jag hittar de andra så ska jag visa dem senare...


Fyra favoritsaker:

Varför bara fyra plötsligt? Vad är det för en ologisk människa som gjort den här utmaningen egentligen??? Jaja jag gillar ju inte materiella ting så det passar mig bra - så tack du ologiska person, fast kunde du inte ha dragit ner det till typ 2, för fler kommer jag inte på?


Datorn

Riskokaren (ja, jag vet - sjukt, för jag gillar ju inte matlagning - eller kanske just därför...)


Fem personer som jag gärna vill se göra den här utmaningen... om de själva vill:

-Ja, jag har ju inte så många bloggläsare om jag ska tro statistiken. En handfull eller möjligtvis några fler... (toppnoteringen är 14 st en dag - tjohoo) så nu får jag ta de säkra korten. Camilla, Malin, Pyret, Eva och ... gah, kommer ju inte på nån mer. Några av er som läser vet jag redan har gjort den, så vem tar jag då? Jo, jag chansar på att Susi ser detta. Så dessa personer vill jag gärna se göra den här utmaningen.


.: Idolfinalen i bilder :.

Busmamman med dotter på väg till Globen. Oj så mejkade vi är... men glada. :-)

image24image28


Maries första uppträdande

image26


Marie på monitorn

image29


Marie och Jihde

image32


Tyvärr fick jag inga bra bilder på Amanda, men här kommer ett suddigt bevis på hennes bästa framträdande under kvällen, Suspicious minds. Håll till godo!

image30


Marie i finallåten

image31


Marie och Jihde på monitorn

image33


Nu är det slut på första akten och väntan börjar...

image36


Och här är vårt sällskap för kvällen, dotterns kompis med mamma - Idolfans är vi allihopa!

image34


Och så avslutar jag med ett par trötta men glada tjejer som, trots glitter och glamour, tyckte att Julkul i Globen förra året ändå va ett strå vassare än Idolfinal...

image35

.: Rapport från Idolfinalen :.

Globen va mäktigt! Ja, hela finalen var imponerande. Amanda va grym, men Marie var bäst. Redan i första låten så tog hennes röst andan ur en. Den liksom nådde ända in och fyllde hela mig med All by myself. Jag tror att hon lyfte hela Globen en meter upp i luften. Helt fantastisk röst har den tjejen! 

Fast det är helt klart förståligt att det blev jämnt mellan tjejerna. De är så himla bra båda två. De är ju helt olika personligheter och tillhör helt olika kategorier. Amanda kanske inte har världens bästa röst men hon har... det. Ja, hon har en väldigt speciell utstrålning.

Amanda hade nog flest fans i Globen i alla fall, även om Marie fick stående ovationer efter sin första repertoar av finallåten. Den andra hann vi aldrig se på plats. Vi åkte hem efter första akten. Inte för att vi var besvikna, åh nej, jag hade gärna stannat hela kvällen ut, men våra 6-åringar var ju helt slut efter en sån här kväll. Fredagkväll efter en helt vanlig skolvecka kan ju ta knäcken på den bästa.

Så vi missade tydligen Kelly Clarkson. Det upptäckte jag nu när jag kikade på nätet. Fast jag sörjer inte, vet knappt vem människan är... haha, jag antar att det säger en del om min musikkunskap och mitt musikintresse.

Mitt intresse för Idol har ju ökat och just nu har Idol många pluspoäng hos mig. Jag tror att det här var den bästa omgången i Svenska Idols historia. Iallafall så var det den bästa finalen. Vi slog ju världsrekord, vet ni! :-)
 

.: Konsumtion eller välgörenhet :.

Efter att ha läst och blivit inspirerad av min goda vän Malins första Situation Stockholm så bestämde jag mig att nästa gång jag stöter på en hemlös som säljer Situation Stockholm ska jag minsann köpa en tidning.

Idag begav jag mig till Andys lekland i Sickla efter ett tips på nätet om att de hade en barnOutlet. De hade uttryckligen informerat om att endast kontant betalning kunde göras, så jag tog svängen förbi bankomaten. Tänk att i vårt kontokort-samhälle så förekommer knappt riktiga pengar längre. Jo, jag stod emot bra länge. Vägrade kort pga bankernas hutlösa kortavgifter. Ja, jag tycker att de är hutlösa med tanke på att de får spekulera hej vilt med mina pengar på allkontot utan att jag får ett jota i ränta. Men nu har även jag lurats med i bankkorts-träsket. Jag föll för det tjusiga erbjudandet om ett år fritt från avgifter om jag tog ett Maestro. Så därför är jag allt som oftast utan kontanter och det fick jag lösa med att snällt ställa mig i bankomat-kön. 

Tusen kronor blev mitt uttag. Jag bestämde att det skulle bli min maxgräns för inhandling av märkeskläder till barnen. Visserligen som julklappar, men ändå. Tusen kronor är mycket pengar, särskilt när det handlar om kläder till några som redan har så det räcker o blir över. 

Men oj så mycket fina kläder det fanns. Inte hade jag några problem att göra av med den tusenlappen. Hela rasket gick åt och 9 märkesplagg plus 3 par strumpor rikare blev jag. Så med en fylld kasse och tom plånbok gick jag nöjd därifrån.

På väg ut genom stora entrén, möter jag honom. En smutsig människa med ena byxbenet uppdraget av nån underlig anledning. Hör bara "Sitation Stockholm". Jag hajjar till och stannar upp och minns mitt tidigare löfte. Han ser förväntansfullt på mig när det plötsligt slår mig att jag inte har en enda krona kvar i plånboken. Snabbt slår jag ner blicken och skyndar vidare. Fy vilken hemsk människa jag är. Här handlar jag kläder i överflöd och har inte ens mage att titta en hemlös i ögonen och förklara mitt dilemma. Jag skäms. 

På väg tillbaka till bilen gick jag förbi bankomaten igen. Nu har jag en hundralapp i plånboken. Den ska ligga där tills jag träffar en försäljare av Situation Stockholm igen. Då ska jag köpa en tidning. Jag lovar!

.: Globen nästa :.

YES!

Nu VET vi! Jag och dotra får se VÅRA idoler i Globen nästa fredag.

Marie och Amanda var sjukt bra ikväll. Så himla bäst.

Och i brist på Amandas version av Leonard Cohens underbara Hallelujah så får man här hålla till godo med snyggingen BonJovis tolkning... (ínte för att man blir ledsen för det direkt ;-)


Jag har egentligen inte varit så engagerad i Idol tidigare, men eftersom min 6-åring har börjat följa det och att vi har biljetter till finalen nästa fredag så har man ju lite ofrivilligt fått börja intressera sig. Och jag måste säga att den här kvällen har hittills varit den mest nervpirrande utröstningen i min Idol-historia. Dessutom kan jag ikväll säga att RÄTT person åkte ut . I flera veckor har jag upplevt besvikelse efter besvikelse då flera av de bästa kandidaterna åkt. Men nu känner jag mig trots allt ganska nöjd. Och det är Globen nästa för oss.

Så måste jag ju bara få avsluta med en sak - GIRL POWER!!! 

.: Juletider :.

Det ligger ju lite i tiden just nu. Så här kommer ett par gamla godingar...

Vår julskinka har rymt med Werner & Werner




och så lite "riktig" julstämning...

.: Veckans komplimang :.

Det är inte så ofta man får komplimanger. I alla fall inte sådana som man inte riktigt har förväntat sig, såna där som överrumplar en. Den här veckan har jag faktiskt fått två. 

Dessa komplimanger är i helt olika kategorier, men båda värmer mitt hjärta på sitt sätt.

Veckans komplimang nr 1:

En kväll vid nattningen av barnen då vi ligger och myser och pratar om dagen som varit, så kläcker 3-åringen plötsligt ur sig "Jag är kär i dig mamma!".

Åh, va mitt hjärta växte när jag hörde de där orden. Jag tror t o m att man kunde se det lysa igenom bröstkorgen.

Strax efter att 3-åringen yttrat dessa ord så säger hon även "och jag är kär i pappa".
- Jaha, har du berättat det för honom då? frågar jag. Då tror jag att han blir glad.
- Pappa! Jag är kär i dig! ropar 3-åringen bort till sängen där pappan ligger.

Jag tyckte nog jag såg hans hjärta lysa i mörkret. :-)


Veckans komplimang nr 2:

Jag har varit på kurs med en kollega vid några tillfällen. Så även i fredags. Efter kursen gick vi och diskuterade allt mellan himmel å jord. Allt från systemförvaltning och riktlinjer till relationer och chefskap.

Till saken hör att vi är inte alltid överens om saker o ting. Vi är ganska olika. Men även om vi inte delar alla åsikter så kommer vi bra överens i det stora hela. Hon har stor erfarenhet och kunskap inom mitt arbetsområde, där jag ofta känner mig ung och ganska novis. Så den här kollegan finns där då jag behöver få lite stöd och råd ibland.

Då, i fredags, efter kursen så säger hon plötsligt "Nadja, vet du vad du är? Du är så jäkla intelligent!"
- Eöhh... va? säger jag.
- Jo, du kan läsa en text eller höra en uppgift en enda gång och fattar allt direkt.
- Jaha, jo det är kanske sant... MEN... (är på väg att börja förklara mig)

När jag först hör den där kommentaren blir jag ganska generad och tänker att inte borde väl lilla jag få en sån fin komplimang. Även fast jag vet att jag har ganska lätt för mig, jag brukar greppa ganska fort när det handlar om studier och liknande. Men man är ju uppvuxen med Jante. Därför måste jag på nåt sätt bortförklara och förminska betydelsen av komplimangen. Så slår det mig att jag faktiskt FÅR ta åt mig. Jag är intelligent. Jag är bra. Det är det där med självkänslan igen. Mia Törnblom skriver att man bara ska säga TACK när man får en komplimang. För det är just vad den som ger en komplimang vill ha. Ett tack och inga förklaringar eller bortförklaringar.

Nästa gång jag träffar kollegan ska jag säga "TACK för den fina komplimangen som du gav mig!"

Vi borde ge varandra komplimanger oftare. För alltså, shit va härligt det är att få höra att någon tycker att man är bra. Många människor är ganska dåliga på att ge komplimanger. Jag är en av dem. Men visst har vi alla nåt bra att säga om personer runt omkring oss. Visst tycker vi bra saker om många människor. Tänk va roligt det vore för den personen som du tycker är bra att få höra det från dig. Så från och med NU har jag bestämt mig för att jag ska ge minst en komplimang per dag till någon i min omgivning (då räknas inte mina barn, för de får höra flera gånger per dag om hur bra de är, fast även till dem ska jag bli bättre på komplimanger).

Och nu en fråga till mina bloggläsare: Har ni gett någon en komplimang idag?

.: Lite positiva ord :.

Som motvikt till mitt tidigare trista inlägg kommer nu ett i lite mer positiv anda.

Sambon var på utvecklingsamtal angående yngsta dottern igår.

Här kommer ett litet urplock av vad som framfördes då:

- Hon är som en solstråle, alltid glad både när hon kommer och när hon går hem.
- Hon gillar att sjunga, sitter själv och bläddrar i sångboken och sjunger för full hals.
- Hon är duktig, kan rutinerna och hjälper dom små, stoppar om dom när dom skall sova (på vilan).

Tänk att så lite kommentarer kan värma ett mammahjärta!

Och tänk att två surkart till föräldrar kan få en sån solstråle... ;-)



S bubblar ju en hel massa mer eller mindre begripligt. Vill ni gissa ord?

Det blir bara ett ord att gissa på men det är ett ord som används flitigt av vår kära lilla S.

"Bijej"

Nån som vågar sig på en gissning?

Facit kommer senare om ni vågar er på en gissning!

/stolt Busmamma till en liten solstråle

P.S. Och så bara måste jag få avsluta med ett litet tillägg i skrytkategorin. S har faktiskt kunnat räkna till tio sen hon var 19 månader och nu även till tjugo med lite hjälp. Det ni. Hon är inte bara söt. Hon är begåvad också. :D

.: Jag - tradera-expert? :.

Idag har jag blivit anlitad som tradera-expert i ett brottsmål. Det ni! ;)

Nu är ju det som jag skriver lite överdrivet... jag vet inte ens om man kan kalla det brottsmål (än?).

Det är så här, en vän till mig jobbar inom polisen och har fått ta emot en anmälan från en kvinna som har råkat ut för att någon har stulit hennes identitet och registrerat sig på tradera.

Och min vän ringer mig för att hon anser att jag är tradera-expert. *asg* Det enda hon frågade var egentligen bara hur det går till när man registerar sig på tradera. Svårare än så var det inte? :D


Tillbaka till historian om kvinnan med stulna identiteten. Den här kvinnan har alltså börjat bli uppringd av olika säljare som har varit otrevliga och hon har upplevt dem hotfulla, typ frågat om hon är oseriös köpare m.m. Och eftersom kvinnan inte har registerat sig på tradera så vet hon ju inte vad de pratar om.

Vet att även tradera är inkopplade för att försöka kartlägga vilket IP-numret som registrerade kontot.


Har bett min vän om att ta del av följetången... så kanske återkommer jag om detta.

/Busmamma & traderaexpert :D


.: Dagisinskolning och Halta-Lotta :.

Här hinner man inte skriva mycket... tiden rusar iväg och ettåringens inskolning har redan varat i över en vecka. Det går alldeles utmärkt, hon verkar stormtrivas och är ganska hemtam redan.

image17

Sen har jag lyckas med att stuka foten. Klumpedunsen till busmamma trampade snett vid avstigningen på Skanstulls busshållplats. Låg där och vred mig i plågor... antagligen helt uttittad av alla passagerare på bussen, men just då brydde jag mig föga. Aj, va ont det gjorde och en blå och svullen fot har jag!
Har sen dess linkat runt här hemma och tagit mig fram o tillbaka från dagis haltande, men det blir bättre och bättre... så snart kan jag nog inte tycka synd om mig själv heller längre. ;)

/Halta-Lotta för en dag!

.: Dagisplats! :.

Sedan januari-07 har vi pusslat med barnpassningen av vår ettåring eftersom vi båda har börjat jobba. Farmor, mormor och gammelfaster har hjälpt till för att få vår vardag att gå ihop. Ja, framförallt farmor har kämpat på bra och tagit många dagar med S och även de andra tjejerna vid sjukdom m.m (Yes, hon är världens bästa farmor! ).

Nu har vi fått veta att S får börja inskolningen redan den 11 april (mot det tidigare beskedet 1 augusti), så vi är sååå himla glada allihop. Nu äntligen kanske farmor kan få pusta ut och ta "lite semester" när hon egentligen är nybliven pensionär.

Och kanske kan vi nu börja "utnyttja" våra föräldrar till barnpassning för att göra något roligt, bara vi två på tu man hand. Dejting-tajm!  

Förresten, här ska Sindra gå på dagis: http://www.grantomta.se/k_kotten.asp

Välkommen till min nya blogg!

Jag skapade den här bloggen i syfte att lägga upp mina EFIT-bilder. EFIT är en förkortning för Ett Foto I Timmen.

Men jag kommer nog även att skiva lite ditten och datten om allt och ingenting... med mer eller mindre ojämna mellanrum... tiden finns ju inte riktigt när man är deltidsarbetande 4-barnsmor.  :-)

Vi ses!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0